Modern dans - foxtrot, jive, lindy hop, boogie woogie

Jag kom på GDV-tillställningar tidigt i kontakt med foxtrot. Om man bara vill lära sig en enda dans tror jag att foxtrot är den dans man bör satsa på. Jag tycker också att foxtrot borde tillhöra allmänbildningen och att skolorna därför borde ombesörja att alla elever på mellanstadiet får lära sig denna dans.

Nedanstående beskrivning avser vanlig foxtrot, och ska inte förväxlas med slow foxtrot. Slow foxtrot är en av de svåraste tävlingsdanserna, och har en stegföljd och karaktär som gör att dansen namnet till trots är mer rörlig än vanlig foxtrot.

Musiken i foxtrot är i 4/4-takt. Stegföljden i vanlig foxtrot är slow, slow, quick, quick, där slow använder två taktslag och quick ett. Det innebär att man använder en och en halv takt för en stegsekvens. Man kan av den anledningen även inleda dansen mitt i en takt.

Grundsteget tas i 45 graders vinkel mot dansriktningen, varefter paret vrider ett kvarts varv på quick-stegen och sedan dansar i den andra riktningen.

Om man startar framåt så dansar man således snett framåt åt höger inledande på vänster fot (slow,) höger (slow). Därefter börjar man vrida ett kvarts varv medsols medan man dansar vänster (quick), höger (quick). Därefter byter man riktning och dansar baklänges snett in emot mitten med samma steg. Paret kommer därmed att dansa i sicksack i valsbana runt dansgolvet.

I grunddansen lägger man vanligen också in omdansning medsols och motsols efter tycke och smak. Nedanstående video visar dels grundsteget, dels omdansning med- och motsols.

Foxtrot är lätt att variera. Även om grundsteget är slow, slow, quick, quick, så går det givetvis bra att när man så önskar bara dansa på varje taktslag, eftersom stegrytmen i foxtrot tillåter att man återgår till det ursprungliga stegmönstret både i början och mitt i en takt.

Detta kan man utnyttja till i dansen ge uttryck för hur man uppfattar musiken.

Många varianter är överförbara mellan gammaldans som schottis och polka, foxtrot och bugg, och också ibland tango. Således återkommer en hel del varianter från tidigare beskrivningar även i denna dans.

Bifogade video visar hur det kan se ut när vi dansar foxtrot.

Swing är egentligen inte en enda dans, men här används det som ett samlingsbegrepp för jive, lindy hop (jitterbug) och boogie woogie. Det finns också flera andra danser som jag inkluderar i begreppet swing.

Den första av dessa tre danser vi kom i kontakt med var jive. Vi gick en serie kurser på Mälarsalen, vi avslutade dessa kurser år 1992. Vi tycker att jive kommer bäst till sin rätt med femtiotalsrock i rätt högt tempo - konditionen brukar sättas på prov.

Senare gick vi en serie kurser i lindy hop på Swedish Swing Society. När vi började våren 1998 kallade man ofta dansen för jitterbug. Det var då vi började använda begreppet swing. Orsaken är vi tyckte att även om lindy har en litet annorlunda karaktär, så är det mer som förenar än som skiljer jive och lindy åt.

Exempelvis återkommer det vanligaste grundsteget - chassesteg vänster (vä quick, hö quick, vä slow) med synkopering, chassesteg höger med synkopering, och sedan steg bakåt/framåt (slow/slow) - i båda danserna.

Även en del av de turer vi lärt oss i jive var direkt användbara i lindy. Men skillnader finns också - i lindy används t.ex. frekvent så kallade swingouts, som sker på åtta taktslag, medan turerna på sex taktslag är något mindre frekventa.

I jive tyckte vi förhållandet var det omvända - turerna på sex taktslag var vanliga, medan de på åtta taktslag (t.ex. whip) var mindre frekventa.

Den typiska musiken skiljde sig också - i lindy används ofta jazzmusik, och tempot är varierat - såväl mycket snabb som ganska långsam musik används. Dock är skillnaden inte större än att man utan vidare kan dansa båda danserna till samma musik.

När vi gick på SSS lärde vi oss också att variera grundsteget, de tre chasse-stegen kan bytas ut mot bara ett eller två steg. Över huvud taget uppmuntras det i dansen till att variera såväl steg som stegsekvenser och turer.

Boogie Woogie var den swingdans vi sist kom i kontakt med, via en serie kurser på Ebba Dansklubb - den första hösten 2002. Därvid fick vi ompröva det mesta av det vi lärt oss tidigare. Även om grundsteget återkommer, så utförs det inte på samma sätt.

Det som stannat kvar i minnet från dessa kurser är att försöka skaffa sig ett bra "bounce", att steget bakåt i grundsteget i stället oftast tas framåt, att kavaljeren kliver ur vägen för damen i turerna, och att man ska hålla sin linje - t.ex. efter en swingout ska man fortfarande ha ansikte och kropp i samma riktning i rummet som före turen.

Det är fascinerande att se duktiga Boogie-dansare dansa, grundstegens mästare återfinns kanske i denna dans. Men för vår egen del är det tyvärr inte så mycket av det vi lärt oss där som satt avtryck i vårt sätt att dansa.

Om det beror på att vi kom i kontakt med denna dans sist av de tre får vara osagt.

Trots att så mycket utförs annorlunda i boogie tycker vi ändå att det är mycket som förenar denna dans med jive och lindy. Många grundsteg och turer återkommer, även om de ofta utförs annorlunda.

När vi dansar till swingmusik brukar vi nog fortfarande skilja på vilken av de tre danserna vi dansar, men i praktiken sker övergångarna mellan särskilt jive och lindy frekvent, så vi tycker nog ändå det känns mest rätt att vi helt enkelt kallar vår dans för swing.

Nedanstående video visar hur det kan se ut när vi dansar. I detta fall innehåller dansen huvudsakligen jive-turer. Musiken, som består av bara ett boogie woogie­ackompanjemang som jag satte ihop med hjälp av en synt, tog slut precis när vi var på väg att övergå från jive till lindy.