Hem
Innehåll
Presentation
Danskalender
Kurskalender
Anslagstavlan
Dansrapporter
Dansteknik
Improvisation
Schottis
Hambo
Vals
Snoa & Polka
Mazurka
Polskor
Modernt
Övrigt
Länkar
..Danskurser
..Stämmor
..Övrigt
Historik

Blogg

Friluft
Rapporter
..Vandringsguide
..Fjällvandring

Hund
..Lava

Inställningar

Logga in
Kontakt

English
Din vägvisare för de bästa vandringarna i Stockholmstrakten Vandring Nyfors-Sandemar 3/3 2012

Översiktskarta

Vandringsguide för Stockholms län

Vandringsförslag: Bergshamra-Sollentuna

Område: Stockholm-Märsta

Strandpromenad längs Edsvikens östra strand

Strandpromenad längs Edsvikens östra strand

Ladda ner GPS-spår (gpx-format)



Angivna förutsättningar
Vandringens förutsättningar (årstid, väder och vind etc.) har inte angetts. Utrustning och förslag på vandringsriktning har därför inte kunnat anpassas till aktuella förhållanden.
Ny sökning

Egenskaper

Vandringens karaktär

Vandring längs Edsvikens östra strand, i huvdsak på promenadvägar och mindre villavägar

Ut- och hemresa

Utresa: Tunnelbana eller buss Bergshamra centrum (norra utgången)
Hemresa: Pendeltåg Sollentuna centrum

Utrustning

Beskrivning

Det finns fina strandpromenader på båda sidorna av Edsviken.

Den västra sidan är skuggig men mycket fin i sin södra del. Man kommer på den sidan bland annat förbi Svalkan, Ulriksdals slottskapell och slott, och en ganska skuggig badplats nedanför Polishögskolan. I den norra delen kommer man dock ut i bebyggda områden med båtklubb och villor, tidigare än om man går längs den östra stranden.

Man kan också med fördel cykla runt Edsviken. Dock är det då viktigt att visa tillbörlig hänsyn mot promenerande, och hellre kliva av och gå förbi dessa än att störa eller skrämma dem genom att passera för nära. Jag tror att på gångbroarna vid Edsviken är det inte ens tillåtet att cykla.

Den östra stranden är solig och erbjuder sommartid även goda möjligheter till bad. Dock är stranden här och där bebyggd med villor, och där får man gå runt på lugna villavägar. I den norra delen finns Falkberget med Bergendals kursgård.

Vandringen startar från Bergshamra Centrum, tunnelbanans norra utgång. Det finns också en busshållplats där med goda förbindelser mot Märstapendeln. Gå över vägen och följ den förbi busshållplatsen åt höger och några hundra meter. Man behöver inte följa den hela vägen fram till Stocksundsbron, utan kan sedan snedda över och nerför berget till vänster, till foten av Stocksundsbron.

Korsa Edsviken via Stocksundsbrons vänstra vägbana, och vänd tillbaka längs staketets utsida där det tar slut. Där finns en liten stig som går ganska brant utförs ner till en promenadväg som går under bron. Följ denna väg åt höger. Man passerar snart mellan och nedanför villor, fram till en undergång under tunnelbanan.

På andra sidan når man en liten väg. Följ den åt vänster till en vändplan, där det finns en promenadstig som fortsätter ner till vattnet.

Härifrån kan man följa promenadvägar längs vattnet nedanför Danderyds sjukhus och en del av Kevlinges golfbana. När villor vid stranden hindrar vägen får man gå upp till vägen som går längs golfbanan, och följa den. Vintertid kan man också välja att gå på golfbanan, som då är tillgänglig för allmänheten. På det bifogade kartspåret följde vi den vägen en längre bit, men det berodde på ett bygge som då pågick precis nedanför golfbanan som spärrade vägen. Det kommer säkert snart att vara avslutat, och då kan man gå längs stranden betydligt längre än vad kartbilden utvisar.

Vägen vid golfbanan övergår snart i promenadväg längs vattnet igen. På vänster sida ser man här Kaninholmen, ett lämpligt utflyktsmål om man vill hyra kanot i Brunnsviken för en kortare tur.

När man passerat några bryggor spärras vägen längs vattnet åter av villor. Följ vägen förbi villorna, omgivna av praktfulla ekar. Vägen leder snart åter ner till promenadväg vid vattnet. När man följt denna en bit når man en plats där den svänger av åt höger ut i villabebyggelse uppe på en höjd. Trappor leder dock ner åt vänster ner till en stig, som löper runt den udde som sticker ut mot den norra delen av Edsviken.

Förr fanns det här ute i sundet en tavla av en älg. Jag minns en gång i min ungdom när jag passerade platsen på långfärdsskridskor i dimmigt väder. Det är i sådant väder svårt att avgöra avstånd och proportioner, och jag trodde att jag mötte en levande älg ute på isen. Med stor försiktighet närmade jag mig, tills jag kom tillräckligt nära för att kunna urskilja att det bara var en papptavla. Tavlan stod där många år, men är nu försvunnen (uppdatering januari 2017 - älgen finns nu åter på plats).

Bortom udden är det en liten gångbro över en bäck. Gångvägen fortsätter sedan en bra bit utefter vattnet. Vid en stor tujahäck måste man på nytt lämna vattnet på grund av villabebyggelse vid vattnet. Efter en kortare promenad på vägen ovanför når man en glest trafikerad väg som leder upp förbi Bergendal och baksidan av Falkberget.

Man kan om man så önskar gå åt vänster nedanför Bergendal, och sedan på en stig uppför Falkberget. Berget verkar vara obebyggt när man ser det nerifrån, men väljer man den vägen kommer man snart upp i villabebyggelse, som man får gå genom ner till baksidan av Falkberget. Av den anledningen brukar jag hellre följa vägen upp från vattnet här. En bit upp finns det en stig som leder över en bäck. Följ den in på Bergendals område och snett uppåt. Den leder till vägen in på området med massiva järngrindar. Det finns dock ett utrymma på båda sidor om grinden där gående kan passera.

Vägen ovanför Bergendal är glest trafikerad och har inledningsvis en gång- och cykelbana. Denna slutar när man når ett litet villaområde. Följ vägen ner till Landsnora kvarn med en damm på höga sidan. Bortanför kvarnen når man ett nytt litet vackert rastområde på en strandklippa, där det säkert också går bra att bada sommartid. Man måste dock härifrån följa vägen från Falkberget ytterligare en liten bit, innan man når en ny strandpromenad som leder den vackra norra viken med Edsbergs slott.

Här har jag ytterligare ett litet lustigt minne från långfärdsskridsko. Jag var sedan länge väl medveten om att denna norra vik har svag is. Jag närmade mig därför stranden här med stor försiktighet, med plan att fortsätta färden mot Norrviken och Vallentunasjön. Jag prövade hela tiden isens tjocklek med ispiken, för att gå iland ungefär på denna plats. Det var då ett tunt snötäcke på isen, men närmare land här var det en liten upplogad bana helt nära land.

Här gjorde jag mitt misstag, tänkte att isen var säker där och började åka över den. För säkerhets skull slog jag piken i isen bakom mig medan jag åkte, och den gick igenom utan motstånd. Jag insåg att isen inte var bärig och tänkte vända tillbaka, men för sent och sjönk igenom isen.

Detta var första och enda gången jag åkt igenom isen helt, trots att jag åkt ganska mycket långfärdsskridsko. Jag har åkt många färder både på insjöar, över Mälaren och i skärgården, och nästan alltid varit den som ledit och bedömt vägval och isens bärighet. Jag har gått igenom med ett ben några gånger vid passage in och ut från land, men bara gått igenom isen helt denna enda gång.

Jag var dock inte alls nervös, hade läst på och visste vad jag hade att vänta mig, och att jag hade gott om tid att ta mig upp. Jag tog det därför lugnt, och avböjde erbjudande om assistans via kastlina. Jag var också väl medveten om att isen närmast mig bara skulle brista om jag försökte ta mig upp på den, och använde därför bara överarmarna med så litet våld som möjligt för att bryta upp den en kort bit tillbaka till den fasta is vi kom ifrån. Vid iskanten tänkte jag att jag först skulle pröva att ta mig upp utan hjälp av isdubbarna, och det fungerade den gången bra - säkert för att isen där var snöbetäckt och ganska fast.

Det lustiga i detta kommer vi till när vi tagit oss iland vid sidan av den plogade banan. Då var det dags att ta fram de ”torra” kläderna för ombyte. Dessa hade jag packat i begynnelsen när jag började åka långfärdsskridskor, och de hade sedan legat orubbade där i många år. Visserligen låg de i plastpåsar, men tidens gång och många skridskofärder gjorde att de ingalunda var täta längre. Dessutom hade jag vid packningen av kläderna tagit vad jag då hade av i form av överblivna plagg – jag var studerande då, med knal ekonomi, och garderoben var inte stor. Som byxor hade jag nöjt mig med ett par gamla överblivna pyjamasbyxor.

Så jag fick acceptera konstiga blickar från övriga resenärer på bussen hem, då jag där blev tvungen att där uppträda iförd pyjamasbyxor med stora blöta fläckar. En smula pinsamt var det!

Misstaget som föranledde plurret är att snö på isen ofta(st) är negativ för isens tjocklek, då den isolerar och motverkar tillfrysning. En plogad bana innebär under sådana förhållanden oftast tjockare is. I tö kan dock förhållandet bli det omvända. Snön kan isolera isen från värmande sol, medan områden utan snö ibland snabbare kan förtunnas i sådana situationer.

Nog om detta – promenadvägen in i viken vid Edsbergs slott leder till ett vackert och välbesökt område. Bortanför detta lämnar man Edsviken uppför en sluttning åt vänster till vägen som går från Edsberg mot Sollentuna. Ta antingen buss här (frekventa turer), eller fortsätt till fots cirka 15 minuter på lugna villa- och promenadvägar till höger om stora vägen fram till Sollentuna pendeltågsstation.

Vandringsrapporter & bilder: 2016-02-13