Dansteknik

Bland det som är viktigast för hur den du dansar med ska uppleva dig som danspartner, är hur smidig och lättdansad du är. Eftersom dans till stor del består av rotation, är det viktigt att kunna snurra runt med sin partner på ett lättsamt och behagligt sätt. Därvid har utöver egen rörlighet och balans även danshållningen stor betydelse. Dansteknik handlar därför till stor del om danshållning.

Genom att anpassa sin dansstil till partnerns går dansen lättare, blir mer harmonisk och roligare. Detta gäller i lika hög grad för dam som för kavaljer. Jag tror att den dansare som är bra på att anpassa sin hållning till sin partner för att minimera dansmotståndet, i regel upplevs som en god dansare. Nedan ger jag mina erfarenheter av vad som kan bidra till en lättsammare och behagligare dans.

Ställ dig mitt emot din danspartner, ganska nära, men utan att inta en dansposition. Stå som om ni bara ska stå och prata med varandra, fast så nära det går. Slappna av i hela kroppen, framförallt i axlarna.

Antagligen står ni nu mitt emot varandra, med tåspets mot tåspets, ansiktena vända rakt mot varandra, och med helt parallella axlar. Ni har uppnått parallellitet. Detta tycker jag är eftersträvansvärt i dansen.

Antag nu att ni fortfarande ska prata med varandra, men tala om en granne som ni samtidigt iakttar. Ni kan stå kvar på samma plats, men har då vridit på huvud och axlar, så era kroppar och axlar bildar ett spetsigt V. Denna hållning är inte parallell, och leder till större dansmotstånd.

Normal dansposition är att man från den parallella positionen flyttar sig en liten aning åt vänster, medan kropp och axlar fortfarande är helt parallella med partnerns. Förflyttningen är kortast möjliga för att att man ska kunna placera höger fot mellan partnerns, och vänster fot strax till vänster om partnerns fot.

Utöver att man på så sätt undviker att trampa på partnerns tår, så minskar man också på så sätt dansmotståndet väsentligt, och får också bättre överblick över dansgolvet bortom partnern, så man kan undgå att krocka med andra dansande.

Var och en som åkt karusell vet, att vid rotation vill alla kroppsdelar kastas ut från rotations­centrum. De som iakttagit en skridsko­prinsessa på isen vet också att placering av armarna kan påverka rotationen dramatiskt. Till skillnad från skridsko­prinsessan påverkar din hållning inte bara dig, utan i lika hög grad din danspartner. Dessutom så snurrar ju du dessutom tillsammans med din partner runt en tänkt mittpunkt, och våra kroppar väger definitivt mycket mer än skridsko­prinsessans armar och ben.

När man ser hur mycket snabbare skridsko­princessan roterar med indragna armar så är det inte svårt att förstå att kroppens placering i paret kan ha en dramatisk påverkan på hur lätt dansen flyter.

Matematiskt så påverkas rotations­energin av dels vikten, dels kvadraten på avståndet från rotations­centrum. Rotations­energin kommer ju från våra egna muskler, så stor rotations­energi betyder att det blir jobbigt. En person med tung kropp kan alltså, om kroppshyddan så tillåter, genom att söka sig in mot rotations­centrum snurra lättare runt jämfört med en lätt person som med sin kroppshållning placerar onödigt många kilon längre ifrån rotations­centrum.

Även skenbart mycket små förändringar av den inbördes placeringen kan påverka danskänslan mycket, om det är de delar av kroppen där kroppsmassan finns. Det gäller i synnerhet höfterna, då de påverkar kroppen från knän till brösthöjd.

Ur denna synpunkt skulle ju det bara vara att ställa sig så tätt ihop som möjligt, så skulle man uppnå att dansen flöt så lätt som möjligt. Och så är det i princip, men det finns andra aspekter också:

Slutligen måste de rotationskrafter som trots allt uppstår motverkas någonstans, och detta sker alltid genom att man håller i varandra. Med armarna håller man emot och kompenserar för centrifugal­kraften. Strävan bör enligt min mening i de flesta danser vara att denna mothållande kraft ska vara så liten som möjligt.

Eftersom våra armar sitter fast i axlarna, och dessa är placerade en bra bit ovanför kroppens tyngdpunkt, så krävs vid rotation och om kroppen är lodrät friktion i skorna för att hålla kvar den del av kroppen som befinner sig nedanför axlarna. Eftersom friktion mot golvet bromsar rotationen och dessutom frestar på knäna, är det bra att försöka ha en kroppshållning som inte kräver denna friktion.

För att undvika att fötterna kastas utåt och bakåt kan man i stället kliva längre in mellan partnerns ben och luta sig något bakåt/utåt. Ju mindre rotations­energi man har, desto mindre lutning krävs för att kompensera för centrifugal­kraften.

Men bakåtlutningen i sig kan också göra att rotations­energin ökar, och också belastningen på armarna. Det går att dansa med stark bakåtlutning, men det kan leda till ökad belastning på armar, axlar och kors­rygg, och kan också leda till ökat rotations­motstånd, i synnerhet om bålen är rak så även bålen flyttas ut från partnern. Genom att böja ryggens överdel litet bakåt kan detta dock undvikas.

Naturligtvis finns det dansare och dans där bakåtlutning utgör en viktig del av dansens karaktär, men jag finner ett sådant danssätt ganska ansträngande. Den vilsammaste dansen erhålls om man inte lutar sig mer bakåt än nödvändigt för att utan hjälp av golvets friktion kunna bibehålla fötterna mellan partnerns.

Om man å andra sidan har för liten utåtlutning i förhållande till rotations­energin, kommer man att få dåligt fotfäste och tycka att man halkar. I detta läge kommer normalt kavaljeren att hålla in damen i axlar eller rygg, och damen tycker hon blir lyft från golvet. Det är också vanligt att speciellt damen krockar med klackarna med andra dansande, då det blir svårt för kavaljeren att beräkna hur stor plats fötterna på damen, som han inte kan se, kräver.

Om du gärna dansar med hala skor på hala dansgolv, har du antagligen en lagom lutning utåt. Om du å andra sidan tycker att du får för dåligt fäste, så försök att inte lösa detta med skor med högre friktion. Öva i stället att flytta fötterna längre in mellan partnerns ben, minska rotations­energin genom att flytta höften närmare partnern, och se till att de övre delarna av kroppen, huvud och axlar, lutar precis så mycket utåt att du inte halkar.

Även bland goda dansare kan danshållningen variera betydligt. Denna tycks också följa den dansande genom åren, och vara svår att förändra. Det är samma sak som när man ser personerna ute, man kan känna igen människor bara på deras sätt att röra sig, och detta kan följa personen genom livet. Eftersom det är möjligt att dansa behagligt med olika kropps­former, tycker jag att man inte bör sträva efter att likrikta dessa.

Men ibland kan en ganska obetydlig ändring också leda till en betydligt bättre dans­upplevelse. Ibland kan några centimeters ändring av kroppshållningen betyda en helt ny dans­upplevelse både för dig själv och den du dansar med.

Om man förenklar, kan man kanske säga att det finns i huvudsak tre stilar: dans med huvud framåt, huvud bakåt, och huvud rakt upp. Huvudet bakåt ser man ofta hos ballroom­dansare, huvudet framåt är inte ovanlig, t.ex. bland polskedansare.

Inom dessa huvudvarianter finns det sedan variationer, t.ex. att rumpan befinner sig långt ut.

Inom detta avsnitt vill jag vara försiktig med uttalanden. Jag kan väl säga att jag själv skulle vilja ha en ganska rak dansstil, men att huvudet gärna hamnar litet för långt fram. Ibland kan jag tycka att en dam som intar en uttalad bakåt­lutad hållning även med bålen belastar mina armar och korsrygg, medan en dam som doppar framåt med huvudet är svår att få både ögon- och danskontakt med.

Ibland kan man se att damer lutar överdelen av sin kropp i sidled något åt höger, från kavaljeren sett. Kanske sker detta för att damen försöker se över kavaljerens axel vad som händer på dansgolvet.

Detta känns för mig som en annan variant av att man tappar parallellitet och ögonkontakt, och att om damen dansar utan denna sidlutning så får man en bättre dans.

Normalställning för de flesta och i de flesta danser är att kavaljeren står en aning till vänster om damen. Variationer kan dock förekomma i en del danser.

Till exempel i stigvals/bakmes och för vissa steg i slow foxtrot och tango, kliver man i stället utanför partnern även med höger­foten. Strävan bör dock även här vara att försöka hålla kroppen vänd mot partnern.

Ibland kan man se par som kastar om inbördes placering i vissa danser när de dansar motsols. Själv gör jag aldrig det, annat än när det direkt ingår i dansen, t.ex. för bakmes, eftersom jag inte tycker det behövs, och att det gör att det krävs ett extra moment vid byte av rotationsriktning.

Det är också möjligt att vrida kroppen, så att medan en del av kroppen är parallell med danspartnern, så är en annan sned. En variant på detta är att paret har parallella höfter, medan axlar och överkropp är vridna, ofta framåt i rotationsriktningen. En annan variant är att axlarna är parallella, medan höfterna slingrar sig fram och tillbaka i de olika stegen.

Jag föredrar att dansa med liten framför­hållning, dvs att på ettan i musiken upplever jag att jag passerat "rakt fram" i den riktning jag dansar. På detta sätt känns det som det finns en viss rörelsereserv, för variationer, störningar från övriga dansande, eller musiken.

Mer än något annat tror jag att vertikal­rörelserna är ett sätt för de dansande att ge uttryck för hur de upplever musiken, och de dansandes anpassning till varandra. En guppig vals låter inte likadant som en slät vals, så varför skulle vår dans då se likadan ut? Med små variationer i steg och framförallt knänas fjädring kan man lätt förändra sina egna vertikalrörelser.

Vertikalrörelser syns mycket tydligt när man betraktar dansande, betydligt bättre än t.ex. roterande rörelser. Om ett danspar har samma rörelse­mönster i vertikal­led så syns detta mycket tydligt av de som iakttar de dansande, och man upplever att de är samdansade.

Dans motsols är svårare än dans medsols. Delvis beror detta på att man måste snurra litet mer än ett varv motsols, men litet mindre än ett varv medsols, på grund av att man samtidigt dansar runt medsols i en så kallad valsbana.

Det är dock inte enda förklaringen, de flesta upplever att det även är svårare när de snurrar rakt fram längs en rät linje. Jag tror det beror på kropps­hållningen. Jag anser inte att det finns behov av att ändra så att kavaljeren placerar sin vänsterfot mellan damens fötter. I stället tror jag att svårigheterna beror på den inbördes kroppsplaceringen.

För att förbättra detta tror jag det är bra att träna att dansa snoa motsols. Börja med bara något eller några varv, och försök känna att dansen känns avslappnad. Pröva att experimentera och ändra kroppshållningen, och försök hitta en position där det känns lika bra att dansa motsols som medsol.

När det fungerar bra med bara något eller några få varv, kan man successivt börja öka antalet varv, och också öka svårigheten genom att göra dansbanan snävare.

Ovanstående punkter har alla handlat om kroppshållning. Dansteknik är dock inte enbart kroppshållning ...

Om du inte dansat snoa motsols tidigare, är det ganska sannolikt att du eller din partner kommer att bli yra - ta det försiktigt i början! I synnerhet när man slutar att snurra så kan det bli svårt att hålla balansen.

För de flesta är yrsel dock lätt att träna bort. Så länge som inte orsakerna till yrseln är medicinska så handlar det till stor del om att vänja innerörats balansorgan vid rörelsen.

Balans och smidighet är viktigt! Jag vet inte mycket om hur man tränar balans, men är övertygad om att den går mycket bra att träna.

Träningen kan ske i många sammanhang, och är sedan lätt att ta med sig i nya sammanhang. Skidåkning, skridskoåkning, löpning, gymnastik, bollsporter, lek och dans är alla aktiviteter där kroppens vigör kan förbättras och balansen tränas. På köpet kan du också få en bättre hälsa, som du kan ha glädje av det i de flesta situationer i livet.

I många sammanhang kan man medvetet utföra rörelserna på ett sådant sätt att balansen tränas. I sjukgymnastiken görs det på ett mycket medvetet sätt, men du kan också träna det på egen hand. T.ex. i skridskoåkningen kan du göra extra långa skär och stanna i skäret på bara en fot. I dansen kan till exempel dans med stora rörelser till långsam rytm vara ett annat sätt att tänja gränserna.

Danshållning

Stå mitt emot och nära danspartnern, en aning förskjutna till vänster om varandra, med fötterna mellan varandras ben, och med parallell kropp. Håll lämplig omdansnings­fattning, och känn efter länge att ni står riktigt bra, avslappnat och nära varandra, bara minsta aning bakåt­lutade. Spela en snoa under tiden, börja dansa runt efter ett tag. Försök känna efter vilka muskler som spänns, dansa bara några få varv. Sluta dansa, återta utgångs­ställning och upprepa. Försök återigen känna efter vad som händer i kropp och axlar när ni slutar tänka på hållningen och börjar dansa. Upprepa många gånger, tills dess kroppen är lika avslappnad när ni börjar dansa som när ni står stilla. Känn sedan efter om ni kan ändra något så omdansningen går ännu lättare medan ni dansar. Pröva till exempel att dansa så att det krävs mindre kraft i armarna under omdansningen.

Balans

Dansa ensam sådana danser som är krävande för balansen. Börja till exempel med snoa medsols eller motsols. En annan bra övning är att dansa enben ensam - ett varv per takt på varje fot. Det går bra till all sorts musik. När det går bra, så pröva även enben motsols. Dansa varje övning så många varv som möjligt utan att för den skull riskera att skada dig. Sträva efter att vara avslappnad i överkropp och axlar under övningarna.

En annan dans man kan öva ensam är bodapolskan. Som kavaljer dansas den med bara en fot i taget i golvet, vilket kräver bättre balans. Jag prövar ibland också att öva damens steg utan att sätta ner vänster klack eller högerfoten på andra slaget och dansa framåt och uppåt på tredje steget, vilket åtminstone för mig är en bra balansövning.

Vertikalrörelser

Spela en vanlig lugn vals som innehåller långa toner (inte springvals), och börja med att dansa den helt slätt och runt. Titta varandra i ögonen under dansen, då märks det tydligt om du har samma vertikalrörelser som din partner. Försök dansa så att valsen flyter runt utan att de enskilda stegen känns i kroppen, så det känns som att du svävar runt.

Växla sedan till att fjädra ordentligt på varje steg, och se till att du och din partner fjädrar samtidigt och lika djupt. Låt sedan kavaljeren växla fritt mellan olika mönster, slätt, mycket fjädring, litet fjädring, stötigt, medan damen följer med i alla rörelser. Tänk på att det är med benen och knäna vertikalrörelserna regleras, axlar och kropp bör vara avslappnade. Se varandra i ögonen under övningen så märker ni om ni inte har samma vertikalrörelser.