Dansrapporter 1999

För första gången besökte vi spelmansstämman i Kallhäll, vi har tidigare avskräckts av rapporter om att det varit trångt med dansutrymmet. Tyvärr hade vi inte hittat något program för spelmansstämman. Hade vi vetat att till exempel Peter Carlsson, Ale Möller och Pelle Lindström skulle framträda 17.00, hade vi säkert sett till att vara där i tid.

Vi anlände 18.00, och då var dansen i gång. Det fanns också många grupper med spelmän som var väl värda att lyssna på.

Danslokalen visade sig vara över förväntan. Den består av ett rum med plastgolv i bottenvåningen utan fönster. Plastgolvet visade sig ha mycket fin glid, och hade dessutom tillräcklig svikt för att inte ge "betonggolvskänsla". Dessutom var lokalen väl ventilerad, det var bara när det var som mest folk som den hade litet svårt att orka med. Däremot är det tämligen trångt, men inte värre än att det var väl dansbart. Några stolar fanns runt väggarna, men många som inte dansade fick stå.

Spelgrupperna erbjöd mycket gammaldans, men också en del polskor. Följande var spelprogrammet:

• Dansinstruktion med Hörkens
• Järfälla nyckelharpsgille
• Cittrasterna
• Edsbacka spelmän
• Kungsängens spelmanslag
• Arne Moden
• Bas, Fiol & Drag
• Kollijox
• Wallmans polskekvartett
• Bro Låtgille
• Bröt
• Lätt o Lagom
• Wermdö Durspelare
• Ytterligare ett gäng, som höll på när vi gick klockan 23.00.

Det fanns också viss möjlighet att dansa där andra spelgrupper spelade, vi dansade en himla rolig och mysig vals högst upp till en dragspelsgrupp som spelade jättebra.

Kallhälls spelmansstämma kommer vi säkert att besöka igen!

Trött men glad ... Denna helg erbjöd ovanligt mycket dans.

Wermdö Durspelare på Hemmesta Bygdegård

1999-01-29

På fredagen valde vi gammaldans till Wermdö durspelare på bygdegården i Hemmesta. Det ligger en bra bit från stan, men det går ändå lätt att komma dit med buss. Wermdö durspelare är är ett härligt gäng, som får det att spritta i benen. Tyvärr kommer vi att missa nästa tillfälle på grund av danskurs. Vi har tur och får skjuts av Leffe hem, och ett intressant samtal om dans nu och förr.

Skarphälls spelmanslag på Örjansringen

1999-01-30

På lördagen fanns det ett ovanligt rikligt utbud av dans. Vi hade minst tre danser vi gärna skulle gått på, men valde utan tvekan Örjansringens gammaldans till Skarphälls spelmanslag.

Det är alltid trevligt på Örjansringen, och Skarphälls spelmän är vi mycket glada att få återse, det var något år sedan sist. De spelar olika sorters musik, t.ex. Upplandslåtar som det går bra att dansa bond-polskor till. Deras valser är underbara, och en och annan tango och foxtrot, t.ex. en foxtrottisering av Linnea, får danslusten att stiga ytterligare. I pausen var det som vanligt lekar och folkdans, till och med den avslutande västgötapolskan gick riktigt bra.

Sigtuna Spelmän och Ludgo-Pelle på Mälarsalen

1999-01-31

På söndagen gör sig träningsvärken rejält påmind, och benen är trötta. Men på Mälarsalen börjar dansen redan klockan fem.

De trötta benen blir strax pigga igen när Sigtuna spelmän berättar hur roligt de tycker det är att få komma dit, och börjar spela gammaldans. I pausen så ber de om, och får, några extra minuter för att spela litet till.

Den blandade dansen spelas av Gamla Polare med Ludgo-Pelle. Den lugnare moderna dansen passar vid det här laget ben och sinnen bra. Man måste beundra Ludgo-Pelle, still going strong.

Sammanlagt blev det, om man räknar bort fika- och småpauser, 10 timmars intensiv dans denna helg. Tur att man får vila upp sig på jobbet ibland!

Styrkta av den tidigare framgången med spelmansstämman i Kallhäll, beslutar vi att besöka ännu en för oss okänd dans, nämligen spelmansstämman i Gnesta. Tidigare har vi alltid avskräckts av den långa resan.

Med pendeln åker vi till Gnesta, där vi enkelt får hjälp att hitta. Elektron ligger drygt fem minuters promenad från stationen, längs vägen parallellt med järnvägen bortanför stationen från Stockholm räknat, och på vänster sida om vägen.

Danslokalen är ungefär fyrkantig, med några bord vid ingången, en låg scen på mittemot, och kafe och bord på vänster långsida på ett etage någon meter ovanför dansgolvet. Dansgolvet är härlig parkett med utmärkt glid. Sammanfattningsvis tycker jag danslokalen är mycket bra.

Vi ankom omrking halv sju, och då var dansen i full igång. Det var en hel del folk vi inte kände igen, och också några barn och ungdomar. Vi missade precis Nyköpingshus spelmanslag, och fick i stället inleda med långdans till Ingvar Anderson. Han spelade sedan hamburgskor och slängpolskor resten av sitt spelpass.

Resterande del av kvällen bestod till ungefär lika del av gammaldans och polskor - mest hamburgskor och slängpolskor, men också några dalapolskor. Däremot var det bara någon enda hambopolkett (gubbstöt). Vi kommer inte ihåg namnen på alla som spelade, det var bland annat en kille som spelade jättefint på klarinett. Leif Billys som vi känner till sedan tidigare, hade också ett uppskattat spelpass.

Pendeltåget avgår kvart i elva, och tar oss utan problem tillbaks till Stockholm. Vi har haft en rolig danskväll, och återkommer gärna ett annat år.

Vi valde att besöka tisdagsdansen i Hallunda, ditlockade av ett minne av att Dingtunas spelade bra modern musik.

Dansen var välbesökt, och minnet svek inte. Dingtunas har sax och ibland trombone, och flera som jag dansade med sade spontant också att de gillade denna orkester. Före paus spelar de två moderna och en gammal, efter paus tre moderna och en gammal.

Genom den varierade moderna musiken var det ändå roligt. Till exempel var sista dansen före paus en wienervals, efter paus varvade de dessutom den moderna musiken med någon tango och modern vals. Ett tecken på att vi trivdes, var att vi var kvar till slutet.

När vi anlände strax före 18.00, var det inte samma tryck som vi mindes från tidigare spelmansstämmor. Både besökarantal och spelgrupper verkade vara färre än tidigare. I stora salen var det som vanligt gammaldans, medan det var polskor i den mindre. Vi kom bara att dansa i stora salen, vi var in till polskesalen vid ett par tillfällen, men de polskor de råkade spela då kändes mindre roliga att dansa än gammaldansen.

Trots det mindre besökarantalet blev det mycket och bra dans, naturligtvis med Ellika, men också med gamla bekanta bland annat från Alvik, med lokala förmågor, och med en tidigare flyktigt bekant från Skeppis.

Slagsta spelmanslag spelade under två pass, deras musik är härlig. Dansen avslutades 22.45 med familjevals och familjeschottis. På tunnelbanan hem kände jag att jag var rejält trött i benen.

Vi har nått fortsättningskurs 1 i jitterbugg, och det är därför hög tid att gå ut och praktisera vad vi lärt oss. Vi har noterat att Nalen börjat med söndagsdanser, så det verkar vara ett gyllene tillfälle.

Benen mina var fortfarande sega efter gårdagens dans, och när det blir några minuters väntan före avfärd lyckas jag nästan somna. Vi ämnar oss iväg redan till kursen klockan 17:00, för att få tillfälle att värma upp.

På Nalen är det massvis av människor, salen blir full av människor som vill lära sig. Lektionen lyckas också förmedla grundrytm och en enkel variant på en timme. Uppvärmda blir vi visserligen, men mer av yttre värme än av egenproducerad energi.

När dansen börjar är det jättetrångt, vilket åtminstone har fördelen att vi slipper känna oss uttittade. Musiken är jättebra, vilket gör att vi gärna skulle ha större dansutrymme. Dansgolvet har bättre glid än vid tidigare besök, de tycks ha börjat använda något pulver som förbättrar glidet.

Nu blir vi också varma inifrån. Dansen pågår i entimmespass, och består till stor del av gamla smycken, Frank Sinatra etc. I pauserna blir det betydligt bättre dansutrymme men litet svårt att höra den inspelade dansmusiken, som bland annat tycks vara Glenn Millers.

Danshöjdpunkten under kvällen tycker jag var en häftig rock-låt, jättekul, fast då dansade vi förstås jive. Det förekom också någon samba och cha-cha-cha.

Efter ett par timmar började det bli bättre med plats, men jag tyckte att också musiken förändrades. Möjligen berodde det på att benen tyckte de fått nog för en helg. De känns vid det här laget som om de tillhörde Pinoccio - i huvudsak stela, men med leder som vinglar på alla håll.

När vi går hem efter tredje pausen summerar vi kvällen. Vi är ense tre saker: Musiken har varit bra, vi har gjort vårt bästa att utnyttja det fåtal turer vi ännu lärt oss, och vi hade totalt misslyckats med att pricka in slutet på låtarna. I de långa ritardandon orkestern gjorde i slutet på de flesta låtarna blev det alltid antingen ett par förargliga steg sedan musiken tystnat, eller tvärs om.

Dags att rapportera från nägra danser igen.

Wermdö Durspelare på Hemmesta Bygdegård

1999-03-26

Den gångna helgen var på nytt en helg med mycket gammaldans och polskor. På fredagen valde vi att åter att via SL-buss ta oss till Hemmesta bygdegård, där Wermdö durspelare spelade upp.

Det var mer folk än när vi varit där tidigare. De hade skaffat en mikrofon för att annonsera sina låtar, fast det var nästan svårare att höra vad som sades nu jämfört med förut.

Stockholms Spelmanslag 10-årsjubileum på dansmuséet

1999-03-27

På lördagen var vi på Stockholms spelmanslags 10-års jubileum på dansmuseet. Det var mer folk än vanligt, tydligen hade några också passat på att utnyttja "under 25"-frikortet. Det blev en mycket trevlig danskväll, med som vanligt mycket polskor.

Slagsta Gille och Jonnys på Mälarsalen

1999-03-28

På söndagen hade Mälarsalen helgammalt och blandat, till Slagsta Gille respektive Jonnys. I det vackra vädret och första dagen av sommartiden var det få dansande när dansen började klockan 17.00, men det droppade in folk i en jämn ström, och det dröjde inte länge innan det var ganska mycket folk.

Det blev en rolig kväll men utan rast och ro, det verkar vara nästan omöjligt att dricka tillräckligt mycket för att bevara vätskebalansen. Vi klarade inte av att vara kvar riktigt till slutet. Det blev ännu en av dessa helger där man släpar sig hem på söndagskvällen.

Westlings på Aspnässkolan

1999-04-09

Efter den sedvanliga påsk-förkylningen kunde vi trots allt inte hålla oss borta från Westlings besök på Aspnäs-skolan och Jakobsbergs GDV.

Ditresan trasslade litet, men väl där blev vi naturligtvis kvar till slutet. Westlings har en härligt sug i sin musik, och det är alltid en upplevelse att dansa till dem.

Dansen var välbesökt och trevlig, även om åtminstone jag fick ta det litet lugnt efter förkylningen.

Boda Spelmanslag i Bagarmossen

1999-04-10

På lördagen fanns det två danser som båda lockade mycket, Mixdur i Hemmesta och Boda spelmanslag i Bagarmossen. Vi valde (med viss frustration) Boda spelmanslag.

Också denna dans var välbesökt, med litet trängsel särskilt i boda-polskorna. Golvet där var nylagt, och till en början något trögt. Mot slutet av dansen var det dock ett underbart glid. På grund av den tidigare förkylningen var jag på nytt tvungen att hålla en låg profil. Stämningen var god, och dansen avslutades på övertid med långdans från Sollerön.

Skansenpremiär med Mats Bergmans

1999-06-15

För första gången på länge har dansen på Skansen i år inletts före midsommar. Premiären var med Mats Bergmans och "blandad" dans. Vädret var utmärkt liksom glidet, och dansen välbesökt. Blandningen för kvällen var mest oblandad modern dans, och bara två gamla före och två gamla efter paus.

Wermdö Durspelare på Hemmesta Bygdegård

1999-06-16

På onsdagen var vi på utedansen på Hemmesta Bygdegård med Wermdö durspelare. Vädret var återigen utmärkt, och med hjälp av litet dansvax blev också dansbanan mycket bra. För att komma hem litet snabbare tog vi snabb-bussen tillbaks till stan, och missade därför slutet på dansen.

Ludgo-Pelle och Gamla Polare på Bollnästorget

1999-06-17

På torsdagen var det helgammalt med Ludgo-Pelle och Gamla Polare på Bollnästorget på Skansen. Vädret var återigen utmärkt, dansbanan var något trög inledningsvis, men blev snart mycket bra. Dansmusiken var av traditionellt, litet hurtigare slag. Man måste beundra Ludgo-Pelle för hans otroliga uthållighet, trots alla år är fortfarande ton och tempo mycket stadigt, och inspirationen tycks han ha kvar. Det var inte att ta miste på att orkestern trivdes med att få spela, och att få spela gammalt, denna kväll.

Spelmansstämma på Skansen

1999-06-21

På måndagen veckan efter var det milleniets sista sommarsolstånd, och Skansen firade med ett digert program som varade natten lång.

Goodtimers inledde med femtiotalsmusik på Galejan, och det gjorde de bra. Det var mycket folk, den som gillar att dansa med rörelse kunde få problem med utrymmet. Denna dans slutade redan klockan 23.00, men vid midnatt inleddes logdans i danslogen, och polskeintroduktioner på Bollnäsbanan.

I logen var det ganska trångt. När vi drog oss hemåt vid tvåtiden var det fortfarande full aktivitet med mycket folk i rörelse vid Bollnästorget, ganska trångt i logen och dans som pågick på utedansbanan.

Streaplers på Galejan

1999-06-30

Före paus spelade Streaplers traditionell modern dans. Orkestern utlovade att det bästa av kvällen ännu återstod, något som vi då inte riktigt förstod innebörden av.

Efter paus klarnade det, då en konsert med dans inleddes, med många hits som de gjort genom åren, och med de artister med som hade medverkat genom åren. När alla personer hade gjort entre, var det totalt tretton personer på scenen. Det var dessutom ett mycket bra framträdande med bra drag i musiken. Uppblandat med alla hits hade de något medley med gamla låtar. Denna konsert gjorde kvällen minnesvärd och till en dansupplevelse.

Lill-Stickans på Bollnästorget

1999-07-01

Dagen efter spelade Lill-Stickans på Bollnästorget. På samma sätt som tidigare Lugo-Pelles, förmedlade orkestern att de trivdes mycket bra med att få spela på Skansen, och att få spela gammalt. Denna glädje hos musikerna gör det alltid roligt att dansa. Det blev en trevlig kväll.

Björn Ståbi, Bengan och Gunnel hade release-konsert med dans på Nybrokajen 11. Evenemanget var samtidigt som Stockholms Spelmanslag hade dans i närliggande Musikmuseet. Publiken var till stor del ny för oss, med lägre ålder än på många andra danser. Konserten var mycket bra, med dessa musiker är det nog en överflödig kommentar.

Efter en paus blev det dans nere i fiket. Det är inte särskilt mycket utrymme där, men det blev ändå en del dans, huvudsakligen polskor.

Wermdö durspelare besökte Örjansringen, denna september när sommaren aldrig tycks vilja ta slut. Conny i Durspelarna konstaterade att när han senast var där, var det som medverkande i Ransäterspojkarna, i mitten på åttio-talet.

Golvet var utmärkt, och Wermdö durspelare spelar härlig gammaldansmusik. Som vanligt på Örjansringen blev det mycket dans, och vi fick en fin danskväll.

Publiken liknade i sin sammansättning den som var på Nåra (se ovan), och var tämligen talrik. Eftersom det samtidigt var dans på Folkmusikhuset, var möjligen en del av de traditionella polskedansarna där. Musiken var till stor del modern folkmusik.

Denna musik tycks locka en yngre publik, trots det tycker jag och Elllika att den traditionella folkmusiken ofta är minst lika inspirerande om man vill dansa. Under kvällen var vårt intryck att det var framförallt den traditionella musiken som lockade publiken till dans.

Det går inte att ge en heltäckande bild då spel och dans bedrevs på olika ställen. Vi valde att främst avnjuta Puma, Fire Feler, Ellika Frisell och Norrlåtar, övriga hörde/dansade vi bara kortare avsnitt till. Fire Feler lyssnade vi mest på, då vi inte till fullo tillägnat oss de norska danserna. Puma och Ellika Frisell är båda härliga musiker.

Kvällens höjdpunkt kom sist, men det var absolut värt väntan. Norrlåtar hade en bejublad konsert med dans, publiken förmedlade ljudligt att de gärna ville höra mer, när evenemanget avslutades klockan 01.00.

Denna fortfarande mycket milda oktoberdag var det spelmansstämma i Sollentuna, med avslutande dans på kvällen till Boda Spelmanslag i Amorina-salen i Sollentuna bibliotek.

Det var första gången vi besökte denna lokal. Den norra utgången från pendeltågs-stationen Sollentuna ledde rakt till danslokalen.

Rummet har orginell form, och liknar väl närmast en sexhörning som plattats till så den blivit avlång. Längs den längsta sidan ligger scenen, medan motsatt sida består av ett kontrollbås (för filmvisning?). Vid sidan om detta är det på båda sidor en avsats, med uppfartsramp på ena sidan. Golvet hade hyfsat glid, men var möjligtvis en aning stumt.

Boda spelmanslag spelar härlig dansmusik, och det är fler än vi medvetna om. Det blev snabbt fullt, trångt och varmt i lokalen, ventilationen verkade inte vara dimensionerad för alla dessa dansande. Tyvärr blev det särskilt före paus svårt att få tillräcklig rörelse framåt i dansen, Bodapolska på fläck känns inte lika roligt.

Under pausen spelade ett gäng gammaldans, och då var det bättre utrymme. Efter paus var det av någon anledning något bättre med plats. Boda spelmanslag spelar bodapolskor som ingen annan, och dessutom med fin variation med andra danser. Tillbaka på pendeltågs-stationen var det skönt att få litet svalka av den milda oktoberluften.

Vi besökte dansen till Leif-Billyz klockan 20.00. I entrén mötte ett myller av folk, varav en del säkerligen hade bevistat tidigare programpunkter. I stora salen utnyttjades hela salen som dansgolv, det var första gången när vi var där som man inte använde en del av salen för servering och/eller bord.

Trots att man på detta sätt hade frigjort en större yta för dans, blev det ganska trångt under dansen. Det var en blandad publik, både gamla bekanta från gammaldans och polskor, men också många nya ansikten, även av yngre årgångar. Dansen var huvudsakligen gammaldans, men uppblandad med en del polskor. Det förekom också dansuppvisning och i pauserna en del instruktioner för danser i grupp, en hälsningsdans och engelskor i modern musikstil, och Landskronakadrilj.

Jag tyckte dansen var mycket trevlig, inte minst för att det var en talrik och blandad publik. Jag har dock fått åtminstone ett par kommentarer efteråt från personer som inte var lika tilltalade - kanske bland annat beroende på att dansen blev litet stökig på grund av trängseln.

Någon enstaka gång brukar vi besöka tisdagsdanserna i Hallunda. Denna tisdag var vi ditlockade av att även Slagsta Gille spelade. Dansen var som vanligt välbesökt, men man hade ersatt den sedvanliga blandningen (2 moderna/1 gammal före paus, 3 moderna/1 gammal efter), med bara modern dans. Detta var väl troligen på grund av att Slagsta Gille spelar bara gammaldans.

Gammaldansen var uppdelad på två halvtimmar, för övrigt var det alltså enbart modern dans. Under gammaldansen var det lagom med plats i den härliga danslokalen, och trevlig dans.

För min egen smak blir det för litet omväxling när enbart modern dans spelas, men det finns säkert en hel del andra dansande som har en annan uppfattning. Genom att vi kunde avsluta med en halvtimmes dans till Slagsta Gille blev det ändå ett gott slutintryck av kvällen.

För fjärde gången besökte vi spelmans­stämman i Nacka Forum. Valet var svårare än vanligt denna gång, eftersom Söderringen samtidigt anordnade jubileums­dans i Bagarmossen.

Liksom tidigare spelmansstämmor var det gott om utrymme på dansgolvet. Golvet var utmärkt preparerat och hade fint glid. Klintetten inledde, och spelade en fin blandning av polskor och gammaldans - en timme kändes som för kort tid att dansa till dem.

Mitt i danskvällen var det en halvtimme med gemensamma danser, t.ex. någon enkel engelska och finsk familjeschottis. Den senare spelades enligt mitt tycke i alltför högt tempo.

Bland övriga medverkande kan nämnas Arne Modén, Monika Söderberg och Svartlösa Spelmän. Det är tyvärr sällan som vi fått chansen att dansa till de senare, varje gång har varit uppskattad.

Det blev en trevligt danskväll, inte minst genom det fina dansgolvet, bra med dansutrymme och bra dansmusik.

Örjansringen anordnade som vanligt dans dagen före nyårsafton, till Leif-Billyz orkester. De kallar sig ibland Sveriges enda gammaldansorkester, något som nog många andra orkestrar och dansande inte håller med om. Musikerna i denna grupp har dock kunskap att spela all möjlig musik, inte bara gammaldans. Denna kväll visade de detta genom att då och då blanda med några fina polskor.

Motionsinslaget under kvällen var stort. Möjligen var det underskott på kavaljerer. Utöver en kortare fika under början av lekarna vilade jag bara under en enda dans. Till och med den avslutande familjevalsen och -schottisen efter lekarna (två ringar) krävde litet mer av konditionen än vanligt.

Kvällen innehöll också många mysiga danser med varierande partners. Till det mer minnesvärda hörde också att Ellika och jag under en visserligen ganska långsam schottis, för första (och enda?) gången lyckades utföra alla de turer vi lärde oss under den sista jitterbug-kursen i en följd och någorlunda felfritt.