Pardans med modern dansmusik

Jag kom på GDV-tillställningar tidigt i kontakt med foxtrot.

Om man bara vill lära sig en enda dans tror jag att foxtrot är den dans man bör satsa på. Jag tycker att åtminstone en dans borde tillhöra allmänbildningen och att skolorna därför borde ombesörja att alla elever på mellanstadiet får lära sig foxtrot.

Nedanstående beskrivning avser vanlig foxtrot, och ska inte förväxlas med slow foxtrot. Slow foxtrot är en av de svåraste tävlingsdanserna, och har en stegföljd och karaktär som gör att dansen namnet till trots är mer rörlig än vanlig foxtrot.

Musiken i foxtrot är i 4/4-takt. Stegföljden i vanlig foxtrot är slow, slow, quick, quick, där slow använder två taktslag och quick ett. Det innebär att man använder en och en halv takt för en stegsekvens. Man kan av den anledningen även inleda dansen mitt i en takt.

Grundsteget tas i 45 graders vinkel mot dansriktningen, varefter paret vrider ett kvarts varv på quick-stegen och sedan dansar i den andra riktningen.

Om man startar framåt så dansar man således snett framåt åt höger inledande på vänster fot (slow,) höger (slow). Därefter börjar man vrida ett kvarts varv medsols medan man dansar vänster (quick), höger (quick). Därefter byter man riktning och dansar baklänges snett in emot mitten med samma steg. Paret kommer därmed att dansa i sicksack i valsbana runt dansgolvet.

I grunddansen lägger man vanligen också in omdansning medsols och motsols efter tycke och smak. Nedanstående video visar dels grundsteget, dels omdansning med- och motsols.

Foxtrot är lätt att variera. Även om grundsteget är slow, slow, quick, quick, så går det givetvis bra att när man så önskar bara dansa på varje taktslag, eftersom stegrytmen i foxtrot tillåter att man återgår till det ursprungliga stegmönstret både i början och mitt i en takt.

Detta kan man utnyttja till i dansen ge uttryck för hur man uppfattar musiken.

Många varianter är överförbara mellan gammaldans som schottis och polka, foxtrot och bugg, och också ibland tango. Således återkommer en hel del varianter från tidigare beskrivningar även i denna dans.

Bifogade video visar hur det kan se ut när vi dansar foxtrot.

Bugg kom jag i kontakt med direkt när jag började dansa, då det var ett vanligt inslag i den moderna dansen redan på den GDV-dans som var min första danserfarenhet. Men jag gick ingen kurs då, utan härmade bara övriga dansande.

I början fick buggdansen där hålla till i mitten på dansgolvet, och det var även reglerat en tid i vilka danser bugg alls var tillåten, detta på grund av trängseln på dansgolvet.

Den bugg som då dansades var således i huvudsak på fläck - de dansande rörde sig inte runt dansgolvet. De grundsteg jag lärde då genom att titta på andra, och som också lärdes ut på mina första buggkurser innebar måttlig förflyttning, i stället var det i huvudsak steg mot och ifrån varandra, och kanske också runt varandra. I de senare kurserna jag deltog i instruerades i stället ett grundsteg som innebar att man flyttade sig runt i rummet, vilket gör det roligare och enklare att samsas med de som hellre dansar foxtrot.

Jag vill inte här lämna en dansbeskrivning på bugg, eftersom trots att jag gått buggkurser senare, det känns som att jag ändå blandar in mina hemmagjorda steg från ungdomstiden.

Swing är egentligen inte en enda dans, men här används den som ett samlingsbegrepp för jive, lindy hop (jitterbug) och boogie woogie. Det finns också flera andra danser som jag inkluderar i begreppet swing.

Den första av dessa tre danser vi kom i kontakt med var jive. Vi gick en serie kurser på Mälarsalen, vi avslutade dessa kurser år 1992. Vi tycker att jive kommer bäst till sin rätt med femtiotalsrock i rätt högt tempo - konditionen brukar sättas på prov.

Senare gick vi en serie kurser i lindy hop på Swedish Swing Society. När vi började våren 1998 kallade man ofta dansen för jitterbug. Det var då vi började använda begreppet swing. Orsaken är vi tyckte att även om lindy har en litet annorlunda karaktär, så är det mer som förenar än som skiljer jive och lindy åt.

Exempelvis återkommer det vanligaste grundsteget - chassesteg vänster (vä quick, hö quick, vä slow) med synkopering, chassesteg höger med synkopering, och sedan steg bakåt/framåt (slow/slow) - i båda danserna.

Även en del av de turer vi lärt oss i jive var direkt användbara i lindy. Men skillnader finns också - i lindy används t.ex. frekvent så kallade swingouts, som sker på åtta taktslag, medan turerna på sex taktslag är något mindre frekventa.

I jive tyckte vi förhållandet var det omvända - turerna på sex taktslag var vanliga, medan de på åtta taktslag (t.ex. whip) var mindre frekventa.

Den typiska musiken skiljde sig också - i lindy används ofta jazzmusik, och tempot är varierat - såväl mycket snabb som ganska långsam musik används. Dock är skillnaden inte större än att man utan vidare kan dansa båda danserna till samma musik.

När vi gick på SSS lärde vi oss också att variera grundsteget, de tre chasse-stegen kan bytas ut mot bara ett eller två steg. Över huvud taget uppmuntras det i dansen till att variera såväl steg som stegsekvenser och turer.

Boogie Woogie var den swingdans vi sist kom i kontakt med, via en serie kurser på Ebba Dansklubb - den första hösten 2002. Därvid fick vi ompröva det mesta av det vi lärt oss tidigare. Även om grundsteget återkommer, så utförs det inte på samma sätt.

Det som stannat kvar i minnet från dessa kurser är att försöka skaffa sig ett bra "bounce", att steget bakåt i grundsteget i stället oftast tas framåt, att kavaljeren kliver ur vägen för damen i turerna, och att man ska hålla sin linje - t.ex. efter en swingout ska man fortfarande ha ansikte och kropp i samma riktning i rummet som före turen.

Det är fascinerande att se duktiga Boogie-dansare dansa, grundstegens mästare återfinns kanske i denna dans. Men för vår egen del är det tyvärr inte så mycket av det vi lärt oss där som satt avtryck i vårt sätt att dansa.

Om det beror på att vi kom i kontakt med denna dans sist av de tre får vara osagt.

Trots att så mycket utförs annorlunda i boogie tycker vi ändå att det är mycket som förenar denna dans med jive och lindy. Många grundsteg och turer återkommer, även om de ofta utförs annorlunda.

När vi dansar till swingmusik brukar vi nog fortfarande skilja på vilken av de tre danserna vi dansar, men i praktiken sker övergångarna mellan särskilt jive och lindy frekvent, så vi tycker nog ändå det känns mest rätt att vi helt enkelt kallar vår dans för swing.

Nedanstående video visar hur det kan se ut när vi dansar. I detta fall innehåller dansen huvudsakligen jive-turer. Musiken, som består av bara ett boogie woogie­ackompanjemang som jag satte ihop med hjälp av en synt, tog slut precis när vi var på väg att övergå från jive till lindy.

Balboa är en annan trevlig swingvariant, som vi tyvärr bara vid enstaka tillfällen har dansat på sociala tillställningar. Så nedanstående baseras bara på det vi minns från de danskurser vi deltagit i.

Föreställ er en danslokal med mycket halt dansgolv, som är överfullt med dansande. Varje danspar får mycket litet utrymme för den egna dansen, men då och då kan tillfälliga små luckor uppstå som då kan utnyttjas för någon litet mer utrymmeskrävande dansvariant.

Fattningen i dansen är mycket tät - överkropparna ihop, och grundstegen i dansen är hasande steg med schottisstegens rytm på stället. Från dessa grundsteg kan sedan, när det finns utrymme för det, ett flertal variationer dansas. Nedanstående video innehåller en del av det vi lärde oss på de danskurser vi deltog i.

Tyvärr har vi på grund av frånvaro av socialt dansande av balboa inte uppnått flyt och självständighet i dansen.

Stepp förknippar man kanske inte i första hand med social pardans, men tas ändå med här. Våra största förebilder i dans - Fred Astaire och Ginger Rogers - har lämnat oförglömliga minnen, där stepp och pardans absolut är förenliga.

Vi har deltagit i några kurser i stepp i olika regi, och den första upplevelsen var att man då inte i första hand var beroende av att anpassa sig till en danspartner, vilket öppnade nya möjligheter för helt annorlunda danssteg.

Stepp kräver dock mycket övande av motoriken, men kan också vara riktigt rolig.

Kanske på grund av att vi nästan aldrig dansade stepp i sociala sammanhang, blev dock bara steppen en sidogrej, som gjorde att vi inte vidareutvecklade den dansen.

Men vi har åtminstone vid ett tillfälle dansat en hel dans cha-cha-cha som pardans stepp (korograferad), på en social dans på Mässhallen (Mälarsalen) !

Eventuellt kommer senare ett kort videoklipp att infogas här, när Ellika övar steppsteg i valstakt på Tynningö (musik inklistrad av mig i efterhand).

I likhet med både steppen ovan och tangon nedan så har vi, trots att vi genomgått ett flertal kurser, inte införlivat dessa danser med de vi brukat besöka så fort tillfälle erbjudits.

Det kan ha att göra med vår musikaliska bakgrund, eller mer troligt, att de blandade danser som vi helst besöker, alltför sällan innehåller dessa danser.

I likhet med andra danser finns det flera nyanser av salsa.

Den salsa som kom närmast vårt hjärta är den kubanska salsan, vi gick en grundkurs och en fortsättningskurs. Nedan visas först stegövningar hemma efter dessa kurser, och därefter några dansturer.

Tangon är ännu en av de danser jag mötte redan i mina första dansdagar. Den har vi sedan mött i många tappningar, på kurser och - dock mer sällan - vid allmänna danstillfällen.

De tangostilar vi mött är europeisk tango (tiodans), svensk tango, finsk tango och argentinsk tango. Den europeiska tangon fanns med bland de första danskurser jag deltog i, och är för mig helt bortglömd idag. Troligen var det den jag försökte dansa på mina tidiga GDV-danser.

De övriga här nämnda tangovarianterna ligger närmare i tiden, och beskrivs nedan helt kort.

Den svenska tangon dansas med tät fattning, mage mot mage och tå mot tå. Alla grundsteg tas förbi den andra egna foten, framåt när man är framåtvänd, bakåt när man är bakåtvänd. Stegen utförs flytande, inte trippande.

Den svenska tangon innehåller utöver grundstegen fem varianter - promenad, högersväng, vänstersväng, habanera och snabb snurr med avslutande bakåtlutande kropp för damen.

Turerna kan utföras med någon variation ibland, exempelvis kan habaneran kombineras med vänstersvängen. Alla svängar och vridningar utförs med schwung.

Den finska tangon har vi inte dansat ofta ute, och minns därför inte så bra.

Från minnesbilden är dock grundstegen mer liknar de i foxtrot, och liksom i den svenska tangon finns det relativt få turer som oftast utförs. Exempelvis minns jag habaneran som utförs på annorlunda sätt mot i svensk tango. Även turen med damens bakåtlutande kropp finns med, dock utförd på annorlunda sätt och ibland så djupt att damen nästan nuddar golvet.

Den argentinska tangon upplever jag som den fullblodiga tangon. Den innehåller i likhet med de andra danser jag gillar mest obegränsade möjligheter till variation och individuellt uttryck i dansen.

Med detta sagt - jag har aldrig nått i närheten av det duktiga tangodansare förmedlar i tangon, det känns mer som att jag fuskar i schangern. Men jag gör det ändå med glädje.

Och - som i alla folkliga danser - har jag även redan mött att det finns mer än ett sätt att dansa även denna tango. Vår första riktiga kontakt med argentinsk tango var en folklig variant, där man även kunde känna igen foxtrottens grundsteg, om också med tangokaraktär.

Även om vi deltagit i kurser med argentinsk tango med annan karaktär senare, där man inte utpräglat rör sig runt dansgolvet, så är det denna folkliga variant som vi tagit till oss.

Eftersom vi som alltid föredrar danstillfällen ute där man mixar många olika schangers, så har det inte ofta blivit tillfälle till något som kan kallas tangokvällar. Det närmaste vi kom till, och som vi uppskattade mycket, var danserna som gick under beteckningen ´Omåttlig dans´, ofta lindy och argentinsk tango, men också någon gång lindy och salsa. Tyvärr var detta före digitalkamerornas tid.

Den enda tangosnutt på video jag har bevarat där även vi själva dansar är från en mycket trevlig blandad dans på Midsommargården år 2002. Denna kommer senare att inkluderas här.