2005-01-15
Jag minns en gång en strapatsrik skridskofärd från Västerås till Kallhäll. När vi den gången i mörkret, efter att ha åkt de sista timmarna i månsken, nätt och jämt lyckades släpa oss till pendeltågsstationen så pågick midvinterstämman i Kallhäll. Den gången lockade tanken på att gå dit bara fram ett matt leende.
Så fjärran från denna "vinter"... Kalendern säger midvinter, men denna dags promenad längs Mälaren kunde bara uppvisa tunnaste isfras uppblandat med öppet vatten. Till och med en ensam kanotist kunde utan större svårighet forcera isen.
Desto större anledning att använda energin för dans, och Kallhälls vinterstämma erbjöd sådan på två plan.
Plan 3 var anvisad för "tonsvaga" instrument, och plan 2 för motsatsen därtill.
Golvet som består av plastmatta var tidvis litet trögt - tidvis förbättrat med hjälp av dansvax. Dansutrymmet på båda platserna är tyvärr relativt begränsat - men om man vill se det positivt så beror ju också trängseln på att många vill dansa.
Vi hade några bra dansstunder, på plan 3 bland annat till Tensta Spelmän och Cittrasterna, och på plan 2 till Russindalens spelmän, Bro Låtgille, Bas, Fiol & Drag, Kulingarna och Wermdö Durspelare.
Vi tyckte att stämman var välbesökt och trevlig.