En välupptrampad stig leder ner till Måsnarenleden vid Tvetaberg
Tvetabergs friluftsgård
Tvetabergs friluftsgård
Måsnarenleden vid Stadan
Förmiddagsfika vid Måsnarenleden
Utsikt mot Måsnarens norra strand från fikaplatsen. Höstens ankomst börjar anas i färgen på trädens löv
Måsnarenleden öster om Almnäs
Måsnarenleden passerar anläggningar som antagligen använts för militärens övningsverskamhet?
Måsnarenleden norr om Almnäs
Måsnarenleden nordost om Almnäs
Nyponbuske
Måsnarenleden norr om Almnäs
Måsnarenleden norr om Almnäs
Måsnarenleden norr om Almnäs
Måsnarens utlopp
Måsnarens utlopp
Måsnarenleden vid norra stranden
Måsnarenleden vid norra stranden
Rastplats i norra viken av Måsnaren
Måsnarenleden
Utsikt vid den rivna gården vid Måsnaren
Måsnarenleden på väg söderut mot Tvetaberg
Måsnarenleden nära Tvetaberg
Kommentar
Denna dag i mitten av september erbjöd skönt och vackert väder, men man kan börja se på trädens färg att hösten är i antågande.
Bussen anlände kvart i tio, full med ungdomar som skulle ha en friluftsdag vid Tveta friluftsgård. Jag lät dem avlägsna sig först, och följde sedan i deras spår ner till friluftsgården. Där valde jag att gå motsols runt sjön.
Det blir ofta så att man väljer samma rastplatser som man valde första gången när man går vandringar man gått förut, och så även denna gång. Den plats jag brukar använda har begränsad utsikt ut över sjön på grund av växtligheten, men ligger lugnt och fint och man brukar kunna hitta en plats där man får litet sol också om det är klart.
Efter avslutat förmiddagsfika fortsatte vandringen i god fart. Eftersom det är slätt och lättgånget på denna sida sjön blir vandringstakten ungefär som på väg, upp till 5km/timme.
Detta ändras ju när man passerat nordöstra viken, skogsstigar gör dels att man nästan alltid måste snirkla sig fram litet grann, men framförallt gör rötter och stenar att man inte kan ta ut stegen på samma sätt som på väg. Ofta är det ju också mer kuperat, men Måsnarenledens backar är mycket måttliga.
Efter skön lunchpaus i solen invid Måsnaren fortsatte vandringen tillbaka till Tvetaberg, där vi fick vänta en stund på bussen, som anlände tio över två.