Vandring Svartbäcken - Tyresö kyrka

Vandringen passerar flera vackra sjöar.

Efter rundning av Lycksjöns norra spets och passage av ett litet samhälle vandring på omarkerade stigar fram till Sörmlandsleden vid Höjden. Därifrån vandring på avstängda vägar och omarkerade stigar till Albysjön. Sista delen av vandring går längs Pilgrmsleden till Tyresö kyrka

Vandringen startade från busshållplatsen vid Svartbäcken.

Omstigningen från pendeltåg i Handen till buss 834 fungerade denna gång, men den som inte vet var busshållplatsen finns har knappast någon chans att hinna med den om man använder den förbindelse som sl.se anvisar. Handens bussterminal är under ombyggnad, och busshållplatsen är flyttad en bra bit bort, med mycket dålig vägvisning och byggnadsarbeten som försvårar framkomligheten.

Denna gång visste jag exakt hur jag skulle gå och tog det långa benet före, och pendeltåget var ovanligt nog framme i exakt rätt tid. Ändå hade jag bara två minuters marginal innan bussen gick.

Vädret denna dag var inledningsvis vackert, och prognosen var soligt väder under dagen. I sista stund hade jag ändå tagit med ett litet hopfällbart nödparaply, något som kom att visa sig vara turligt.

Eftersom jag på samma sträcka i höstas varit tvungen att omplanera mitt gamla vägval längs den lilla traktorvägen öster om Svartbäcken, så sökte jag mig denna gång i stället norrut direkt från busshållplatsen. Den vägen visade sig vara mycket bättre, och ledde via en träspång över bäcken som längre österut översvämmar traktorvägen.

Vandringen upp till Ramsjön var härlig, med skön majsol, mycket fågelsång och blommor. Liljekonvaljernas knoppar syns nu tydligt, snart så blommar de också. Denna gång valde jag att följa Ramsjön till dess norra spets, där det blev morgonfika i solen på den vackra udden.

Trots att jag känner till stigarna mellan Ramsjön och Lycksjön händer det att jag inte går det lättaste vägen, och så blev det nu med. Dock inga problem egentligen, det finns mycket småstigar i området.

På den plats där jag brukar rasta och ibland bada vid norra Lycksjön har de numer byggt en bänk och en liten badbrygga. Eftersom jag redan fikat så passerade vi denna gång bara platsen.

Det rikliga regnandet tidigare i veckan hade gjort att alla vattendrag var välfyllda. Passagen över bäcken är djup men man har här lagt ut spänger. De är dock otillräckliga vid högt vattenstånd, och man kan då bli blöt om fötterna om man försöker passera. Det gjorde jag, och blöt blev jag - borde ha haft stövlar i stället för vandrarkängor denna dag. Turligt nog så fanns torra sockor med i ryggsäcken.

Man kan gå runt denna passage upp till en väg norr om sjön, men det blir i så fall en omväg på någon kilometer.

Efter passage av Lyckebyn kommer man ju ut på en stig som inte underhålls som vandringsled. Det finns ett par platser där det vore fint med några utlagda spänger, och efter det omtalade tidigare regnet så var det här och där ganska blött. Dock går det ändå bra att passera om man har vandrarkängor eller stövlar, något som alltså behövs på denna vandring.

På den fortsatta vandringen öster om Lyckebyn kommer man ut på omarkerade stigar. De har ett par blöta partier, som var extra blöta denna dag. Ett par spänger där skulle vara bra, men med vandrarkängor eller stövlar så går de ändå bra att passera.

När vi kom ut på ridvägen som går i riktning mot Höjden så började molnen torna upp sig, och här och där kunde man också se regn falla ur dem. Men emellan dem var det fortfarande soligt och fint.

När man passerat Höjden och kärret som ligger mellan Långsjön och Albysjön finns det ännu en vägpassage som ofta är översvämmad. Man kan komma runt platsen antingen via Sörmlandsleden vid Tyresöflaten, eller via en stig som går mer ostligt. Men båda innebär omvägar, och man skulle dessutom missa den fina inledningen på Pilgrimsleden.

Passagen visade sig mycket riktigt vara översvämmad nu också. Det gick med litet tur att passera torrskodd med vandringskängor denna gång, men jag mötte strax innan en dam som berättade att hon varit tvungen att vända där även med högskaftade stövlar. Och jag har förr också både blivit blöt med höga vandringskängor, och en gång tagit av mig och vadat barfota förbi platsen.

Det är konstigt, t.ex. med tanke på allt det arbete som lagts ner på förbättringar av Pilgrimsleden, som trots allt var framkomlig även tidigare, att man inte också kan orka med att lägga ut en spång vid sidan av vägen här. Platsen är en viktig passage mellan Långsjö-Stensjöområdet i norr och Nyfors-Alby Friluftsgård i söder.

Tidigare i vintras när jag passerade här på skidor var varken isen på vägen eller på kärret till vänster där man annars brukar åka bärigt, och jag hade då ett h-e att passera platsen.

Pilgrimsleden längs Albysjön är mycket fin med fina rast- och badplatser, men den är inte alltid så slät och lättgången. Förbättringarna som gjordes förra året är dock mycket rejäla, och underlättar en hel del.

Molnen hade nu tätnat mycket, och det hördes också en hel del åskmuller. Utan det lilla nödparaplyet hade jag säkert omplanerat vandringen för snarast möjliga hemfärd, men även ett litet ynkligt reseparaply gör stor skillnad. Så vi fortsatte. Ute på Rävsnäset hade molnet tätnat och var mörka, och åskan mullrade hotfullt då och då. Så jag packade där ner kamera och mobil och tog fram paraplyet för att ha det i beredskap. När åskregn kommer kan man bli blöt på några sekunder.

Det var ändå nästan så vi klarade oss. Vid nordsidan av den lilla sjön öster om Albysjön brakade det lös, vi hade då bara drygt tio minuters vandring kvar till busshållplatsen. Det var inte bara regn utan också hagel, och byxor och skortärmar blev snabbt blöta trots paraplyet. Lava som oftast verkar immun mot väder satte sig plötsligt bara ner, och jag fick övertala henne att fortsätta fram till den skyddande busskuren vid Tyresö kyrka. Väl där så var det skönt att ta fram den torra tröjan som fanns i ryggsäcken.