Vandring Östertälje-Vårsta

Vädret denna dag var soligt och fint, med en måttlig västlig bris.

Från pendeltågsstationen är det bäst att gå ut till söder om spåren, och sedan följa vägen parallellt med spåren. Därefter följer jag numer inte leden inledningsvis, utan går upp via Vittra skola till vänster, där ett motionsspår börjar. Motionsspåret kan man sedan följa tills man åter når Sörmlandsleden.När Sörmlandsleden viker av från motionsspåret går man först i ett glest skogsparti. Från denna punkt och fram till Uttran nyttjas Sörmlandsleden flitigt för ridning. Det gör att på alla platser där marken är mjuk är leden söndertrampad. Den första biten är dock ok.

Efter passage av ett fält vid sidan av en industri kan man välja att antingen följa åkerkanten, eller klättra upp till en fornborg. Det är en ganska brant stigning, men jag brukar ändå välja den vägen, och en tidig morgonfika vid borgen när jag går leden österut.

Sedan man återanslutit till leden längs åkern når man snart en vägundergång under Nynäsvägen. Bortom den går man först över en tallkulle. Bortanför den blir marken mjukare, och här är leden ordentligt söndertrampad av hästar, och bitvis onjutbar.

Snart når man dock en liten väg utan biltrafik. Den leder fram till Uttrans västra ände, och därifrån är det en längre bit vägvandring på asfaltväg med gles biltrafik. Vägen går bland annat förbi en bilskrot. Så småningom mynnar denna väg åter ut på Nynäsvägen vid Tysslinge.

Härifrån går Sörmlandsleden utmed vägrenen en bit. Då vägen är tätt trafikerad och vägrenen smal är det en sträcka man helst undviker.

Lyckligtvis går det, om man i stället korsar vägen och går cirka hundra meter uppåt på grusvägen på andra sidan. En liten stig går från den vägen upp åt vänster, och följer man den når man en bred stig som går ovanför det lilla huset man ser från vägen, och sedan parallellt med vägen. Denna väg är också ganska söndertrampad av hästar, men mycket trevligare än att gå på än vägrenen.

Stigen når Sörmlandsleden precis där den lämnar vägrenen, och man går upp på en liten skogsbilväg en kort bit. Därifrån är vandringen varierad och trevlig, med skogsvandring, åkerpartier och så småningom en väg som leder ner till en gård vid Malmsjö, en vacker allé och återigen fram till Nynäsvägen.

Här korsar man Nynäsvägen för sista gången på denna vandring, och kommer snart upp till en åkerkant som man följer. När man lämnar åkerkanten så återstår bara en dryg kvarts skogsvandring fram till badplatsen vid Vårsta.

Förr brukade jag fortsätta härifrån längs Sörmlandseden, för att litet före Lida söka mig upp mot Skäcklinge och Tumba. Jag har på sistone i stället valt att gå runt de långsmala sjöarna norr om badplatsen, och tog därför av norrut strax innan badplatsen vid Brosjön.

Vandringen runt sjöarna är trevlig, med en stig som korta sträckor är litet knixig, men på det hela taget bara trevlig. Vid återkomst till badplatsen återstår en kort promenad vid sidan av vägen som leder till badplatsen. Snart når man vägen från Vårsta mot Tumba, och om man följer den åt höger är det bara en kort bit kvar till busshållplatsen.