Vandring Sandemar - Nyfors

Vandringen inleddes i härligt vårvinterväder, tempratur nära noll och klarblå himmel. Det fanns fortfarande ett tunt snötäcke kvar, som inte hindrade fotvandring. Vindriktningen var svag till måttlig SV-V.

Vandringen till Vinåker har inte förändrats. Trots att det är vägvandring denna sträcka, så sker det i rofyllda omgivningar ofta helt utan trafik.

Leden mellan Vinåker och Åvaträsket inleds med en fortfarande sönderkörd stig med djupa hjulspår som man får kliva mellan, fram till ett stort hygge. Leden går genom detta hygge, nu med meterhöga gran- och tallplantor uppblandat med manshög sly. Så länge inte snö tynger ner slyet går det ändå någorlunda bra att passera detta område. Denna gång var det alltså ok.

Bortanför hygget är vandringsleden trevlig. Efter passage av Åvaträsket och Åvavägen når man Åvaån, som är lika stökig som förr. Spången över ån är helt ok, men sluttningen ner mot ån är fortfarande påverkan av bäverfällen - knepigt på skidor, men ok för vandrare.

Denna gång valde vi borden vid Stensjödal för förmiddagsfika - i härligt solsken, om också en aning påverkat av den västliga vinden.

När vi nådde Lanan så var det dags att sätta på sig dubbar, för lättsam isvandring. Det tunna snötäcket gjorde att det gick bra att gå utan broddar. Vi valde att följa den östra och norra stranden av Stensjön, upp till den nordöstra viken och sedan förbi fornborgen.

Efter kort vandring längs leden nådde vi Mörtsjön, som likaledes passerades på isen. Passagen via is upp mot Långsjön är fortfarande stökig pga bävrars härjningar. Det är inte kul på skidor, men till fots inga stora problem.

På isen bar det sedan iväg mot vindskyddet vid Långsjön - vi valde dock att hellre avnjuta lunchfikat på stranden strax norr om vindskyddet.

Därifrån var det dags att följa vandringsleden i stället. När man når det sanka ängsområdet är området förändrat nästan till oigenkännlighet. Det gör dock vandringen enklare, och framme vid träsket beträdde vi åter isen för lättsam vandring fram till den avstängda skogsbilvägen mot Rundmar.

Före Rundmar valde vi åter att gå ut på Albysjöns is.

Jag hade tidigare på morgonen känt av begynnande halsont, och vid det här laget kunde jag känna att det var en influensa jag dragit på mig. Jag var tacksam för att den återstående sträckan över isen förbi Alby Gård till Nyfors var lättvandrad.