10:46
Bogesundslandet har en blandning av skog, odlingsmark, stigar och vägar av varierande storlek
Karta (17 m.ö.h)
11:49
Bogesundslandet har en blandning av skog, odlingsmark, stigar och vägar av varierande storlek
Karta (27 m.ö.h)
11:59
Bogesundslandet har en blandning av skog, odlingsmark, stigar och vägar av varierande storlek
Karta (27 m.ö.h)
12:20
Pusshuset var ett torp. Det är numer igenbuskat, men med spår kvar, bland annat rester av ett gammalt äppelträd som fortfarande bar några goda äpplen.
Karta (16 m.ö.h)
12:53
Dagens andra fikapaus med vacker utsikt över Ekefjärden
Karta (2 m.ö.h)
13:52
Bogesunds slott. Här finns café, rastbord, vacker miljö och sevärda byggnader.
Karta (4 m.ö.h)
14:32
Vägen upp mot Pålsundsbron är slingrig men vacker
Karta (11 m.ö.h)
15:09
Nästan framme vid Pålsundsbron. Utsikt mot Vaxholm, Rindö och Tynningö. Tynningö utanför denna bild åt höger.
Karta (11 m.ö.h)
Kommentar
2015 gjorde jag en vandring över Bogesundslandet ner till Askrikefjärden, med avslutning vid Vaxholms hamn. Jag minns den som fin men ansträngande, i synnerhet att korsa skogsområdet mellan Blå leden och Askrikefjärden, då det delvis bestod av delvis igenväxt svårframkomligt hygge utan stigar.
Tanken har länge funnits att komma tillbaka till Bogesundslandet och göra den enklare vandringen längs Blå leden. Då jag inte gått den förut, och inte hittade någon information på nätet om hur lång sträckan var, utgick jag från uppgiften 12 km som Vaxholms kommun publicerat. Senare insåg jag att det nog bara avsåg den del av sträckan som låg inom kommunens gränser.
Jag mindes från förra vandringen att det var en aning svårt att förstå hur man anslöt till leden från busshållplatsen, men den gången gick det ändå ganska enkelt.
Denna gång gick det inte alls enkelt. Man får gå tillbaka ett femtiotal meter, inga skyltar med att det finns en vandringsled där finns, men man kan smita in vid sidan av en massiv hög stålgrind.
Därinnanför hittade vi denna gång inga ledmarkeringar, och följde i stället en onjutbar makadamväg som ledde i rätt riktning. Efter ca 10 minuter såg vi en stig vid sidan av makadamen, med brun fläck på träd som vi gissade dolde de ursprungliga ledmarkeringarna.
Vi följde stigen, som ändå var väl använd och upptrampad, och hittade då strax de ursprungliga ledmarkeringarna. Men så fort man nådde en väg eller liknande så var ledmarkeringarna övermålade igen.
Det ledde till att vi på en plats missade att ansluta till den gamla leden, vilket i sin tur ledde till en omväg på kanske en kilometer. Min gissning, som jag inte kunnat hitta någon bekräftelse på på nätet, är att nuvarande led går strax till höger om den gamla. Men jag spanade flitigt åt det hållet medan vi gick utan att se något där, och skogspassagen är inte bred, så jag vet inte.
Men strax före rastplatsen från förra vandringen var det tydligt att vi åter vandrade på den officiella Blå leden, sträckan dit var ca 6 km från start, och vi fick en fin fikastund där i solen.
Därifrån är det sedan fin vandring, till stor del i skogsmark, men här och där passerar man åkermark och vägar. De flesta vägarna är små, men gamla vägen till Vaxholm som man korsar trafikeras ganska flitigt, och ibland i mycket hög fart.
Efter passage av Pusshuset får man gå en bit längs stora vägen, och därefter längs Ekefjärdens norra strand fram till Bogesunds slott.
På kartan ser det ut som det därifrån inte är så långt kvar, men leden följer inte vägen upp mot Pålsundsbron, utan går en slingrig och längre väg.
Från Pålsundsbron är det sedan bara en kort bit uppför en backe innan man når stora vägen och busshållplatsen.