Jag hade tänkt starta vandringen från Saltarö, men vid bussbytet i Kolvik, som enligt SL:s reseplanerare skulle ha bussanslutning dit, så hittade jag ingen buss lämplig buss. Den buss jag trodde jag skulle ta passerade inte Saltarö enligt chauffören.
Möjligen lurades jag av att det fanns en annan buss som det stod skulle gå till Gullmarsplan. Eftersom den platsen ligger i rakt motsatt riktning mot den jag ville åka föll det mig aldrig in att fråga om den möjligen tänkte åka ut till Saltarö och vända först.
När jag kollade nästa anslutning så gick den först en timme senare. Efter en kort fundering beslutade jag att i stället försöka hitta en väg från Kolvik som anslöt till Värmdöleden, och avsluta vandringen i Saltarö.
Det visade sig vara en utmärkt lösning. I sådana sammanhang är vandrings-gps:en mycket bra att ha, och efter bara en kort promenad förbi en skola nådde jag ett motionsspår och så småningom en bred stig som ledde ner till Värmdöleden. Det var ungefär lika långt som att utgå från Ålstäket, och nästan kortare vandring genom bebyggelse.
Vandringsgps är ett fantastiskt hjälpmedel när man är ute i naturen, men så fort man går utan stigar eller på stigar som man inte vet vart de leder, så måste man också hela tiden kolla kompassriktningen. Min gps har en inbyggd kompass som fungerar bra, men jag har alltid en gammaldags Silvakompass i ryggsäcken i reserv. Det finns nästan ingenting som är så obehagligt som att hamna i en skog en mulen dag utan stigar som man känner till och utan någon kontroll på i vilken riktning man färdas. Med kompass är man aldrig allvarligt orolig för orienteringen.
Förmiddagsfikat avnjöts vid den vackra Korsmosjöns badplats. Då var det ännu ganska mulet, men behagligt ändå.
Eftersom bussarna från Saltarö inte går så ofta så kollade jag på ett tidigt stadium vilken buss jag skulle ta tillbaka. Leden över Värmdö är mycket lättvandrad, och jag beslöt att ta bussen 13:50 från Saltarö.
Efter en stund klarnade himlen och solen visade sig. En bit före Sågen träffade jag på dagens enda vandrare, det var en svampplockande dam med hund. Hundägare verkar alltid ha en anledning att prata med varandra, och även nu blev det en liten pratstund om hundarna och naturen innan vandringen återupptogs.
Vi anlände i god tid till bussen i Saltarö, efter en behaglig vandring som jag gärna återkommer till.