Vandring Kallhäll-Backlura

´Midsommarnatten plockar jag klöver och timotej, karibacka och ängsull och blåa förgätmigej...`

Denna började jag nynna på trots att det ännu var ett par veckor kvar till midsommar. Det berodde på att när jag lämnade pendeltågsstationen så mötte en härligt lummig natur, med grönska där ännu det fanns även ljusgröna toner kvar, och talrikt med blommor av allehanda slag på ängarna och längs vägkanter.

Vädret visade sig också från sin bästa sida, soligt och varmt väder och med en svag västlig bris.

Vägen mellan Kallhäll och Backlura är mycket lättvandrad, och då den inte heller är så långt så tog jag god tid på mig både under vandringen och på rasterna. Den första rasten med förmiddagsfika blev på vackra strandklippor strax norr om Görvelns slott, njutande av den fria utsikt ut över Görvälnsfjärden.

Tyvärr kunde jag inte undgå att också se att några obetänksamma människor hade eldat mitt på den vackra klippan, vilket ju ofelbart leder till att klippans ytskikt spricker och lossnar under brasan, lämnande en klippa med fula sår. Den skada som därvid åstadkoms kommer inte att läka förrän vid nästa istid. Är det nonchalans eller bara okunskap som gör att folk för alltid skadar en så vacker plats bara för att vid ett enda tillfälle få sitta vid en brasa? Nästa gång de kommer dit får de ju också själva lida av det de ställt till med.

Under vandringen såg jag många människor som njöt av den vackra dagen, såväl cyklande som picknickande. I det mycket vackra området vid Hummelmora ängar och Gåseborg var det också barngrupper och många som strövade runt med sina hundar.

Dagens lunchpaus tog jag på en strandklippa i det området.

Bortanför Gåseborg valde jag denna gång att gå längs strandklipporna i stället för att följa stigen som går högre upp där. Det gick bra, men på höst och vinter när det kan vara halt så kan den vägen nog vara besvärlig.

Jag kom fram till hållplatsen vid Lingonrisgränd halv tre, efter en lättsam och härlig vandring.