Vandring Bullsta-Tumba

Dagens vandring skedde i molnigt väder där ibland solen kunde skönjas och skapade en blek skugga, och med svaga vindar. Vi anlände med buss 727 till Bullsta (Bergavägen) klockan halv elva.

Från vandringens start vid Bullsta får man börja med att vandra en bit på vägen genom en lantlig miljö. Vi fick se både en antaglig havsörn och en falk då, men jag hann inte fånga någon av dem på bild.

På en plats där det finns en skylt " Skådarplats " på högra sidan av vägen viker leden av åt vänster upp genom skogen. Den fortsatta vandringen går oftast längs sköna skogsstigar, men här och där möter man också hyggen av varierande ålder. Bortsett från en kortare sträcka intill ett naturreservat är dock stigen i gott skick och vandringen behaglig.

Vid den förra vandringen som skedde sommartid var det ibland ganska högt gräs som man fick vada igenom, då denna sträcka inte är lika väl upptrampad som närmare Stockholm. Men så här i början på april var det inga problem.

När man når Kvarnsjön viker leden av österut uppför en backe, och blir då också bredare.

Efter passage av vägen mellan Östertälje och Nynäshamn mötte vi de första vandrarna för dagen, precis där Sörmlandsleden har två alternativ för vandring mot Lida. Vi valde den längre vägen runt Getarens västra udde, där vi lunchade vid vindskyddet.

Bortanför vindskyddet finns det en spång av god kvalitet över Getarens västra vik, där det också finns en liten fågelskådarstuga. Vi följde den och sedan leden nästan ända fram till Lida, innan vi vände norrut längs motionsspåren.

När vi passerade Ormmossen reflekterade jag över gamla minnen. En av mina äldsta och ständigt återkommande vandringar då var mellan Tumba och Handen. I området norr om Lida fanns på den tiden inte de stora motionsspår som nu genomkorsar området. Min gamla väg gick upp till kanten av Ormmossen, för att sedan via en mindre skogsstig leda ner mot Getarens östra vik. Den vägen är numer inte framkomlig, på grund av att man byggde ett nytt järnvägsspår genom området som skar av stigen. Eftersom man även i den andra änden närmare Handen byggt en stor väg som både sprider buller i området och förfular landskapet där den drar fram, går jag inte den sträckan lika ofta som förr.

Ytterligare negativ förändring når man mot slutet av vandringen. En liten väg för över ängar mot bebyggelsen i Storvreten. Förr i tiden brukade jag här snedda över den sista ängen till skogsbrynet till vänster, där man efter ytterligare en liten skogspassage nådde en promenadväg som ledde till Tumba station. Jag har många gånger både gått och åkt skidor den vägen, men inte nu längre. Orsaken är att man byggt villor här, och det finns ingen bra passage över till skogsområdet bakom. Man kan om man vill gå upp till bebyggelsen till höger, och sedan tillbaka åt vänster ner till skogen bakom villorna. Men eftersom man då är nästan uppe vid busshållplatsen, så blir det ofta så att man numer avstår från att gå den sista biten och i stället tar bussen.

Och så gjorde vi även denna gång. Efter en fin vandringsdag anlände vi till busshållplatsen vid Viltstigen halv fyra, där bussen avgick efter bara någon minut.