Vandring Täljeleden

Vid ankomst till Hovsjöskolan strax efter klockan 9 var vädret mycket vackert, med klar himmel och helt vindstilla. Från skolan var det bara en kort bit att gå ner till Måsnaren. Man kommer till den gamla gården som nu har rivits, men som tidigare låg mycket vackert med utsikt över Måsnaren.

Morgonfikat avnjöts en liten stund senare på en vackert belägen udde.

Vi valde att följa stranden hela vägen fram till utloppet i norr. Täljeleden tvärar på slutet genom skogen. Det blir litet kortare väg, men den något längre vägen längs stranden tycker jag är mycket trevligare.

Strax före platsen där Täljeleden lämnar Måsnarenleden var stigen litet översvämmad. Täljeleden saknar helt spångar, så här och där får man hitta sina egna lösningar för att ta sig förbi sankare partier. Det går dock ganska bra.

Före passagen av motorvägen finns det nu en ganska stor trafikplats, jag minns inte att det såg ut så förra gången jag passerade. Det finns dock nu en gång- och cykelbana vid sidan av vägen som gör att det går bra att passera.

På norra sidan av motorvägen tar leden av en bit genom skogen. Eftersom den vid tidigare vandring var i mycket dåligt skick följde jag i stället vägen fram till den plats där leden korsar den mindre vägen mot Strängnäs.

Vädret hade nu blivit mycket molnigare, men vi slapp regn.

Jag minns ju från tidigare vandringar att den nästföljande sträckan är ansträngande - bitvis dåligt upptrampad, och dragen upp över alla höjder i området. Så jag försökte ignorera mina synpunkter på vägvalet och bara trampa på. Dock funderade jag ändå under vägen återigen på om jag kunde hitta ett bättre vägval just här, eftersom Täljeleden är ganska lång. Det gör att i vart fall jag hellre vill se att jag kommer framåt än att nödvändigtvis bestiga varje bergsknalle i området. Men om man bortser från den synpunkten så är det ganska fin vandring uppe på höjderna, om också med några ganska branta och svårvandrade passager.

Strax före man kommer fram till en golfbana så når man en mer välupptrampad stig, och därifrån blir vandringen gradvis lättare. Efter det att man passerat en väg och en fornborg blir leden mycket lättvandrad fram till platsen där leden från Acksjöarna når Täljeleden.

Vid naturreservatet vid Bårsjön såg vi två tranor.

Vi nådde Malmsjöns östra ände halv tre, där jag som tidigare tog min sena lunchpaus. Solen stod ännu inte tillräckligt högt för att ge sol på badstranden, men i en liten glänta strax innan hittade vi ändå en plats dit solen nådde.

Vandringen från Malmsjön till Ronna är lätt, och efter en dryg timme nådde vi busshållplatsen vid Gillestigen 15:50, där en buss kom efter bara någon minut.