Vandring Flemingsberg-Västerhaningen

Efter en tid med rätt blandat väder utlovades soligt väder och temperatur på +10 grader mot eftermiddagen, med svaga nordvästliga vindar. Det lät som en utmärkt dag för en längre vandring.

När man ska gå långt är det viktigt att starta någorlunda tidigt. 08:35 ankom pendeln till Flemingsberg. Det var ett par plusgrader men klart och soligt. Det märktes direkt att det skulle bli en fin dag.

Återigen prövade jag en ny väg genom Flemingsbergsskogen. Även om den blev ganska rak, så hamnade jag ibland i stiglös terräng, och då minskar ju alltid hastigheten samtidigt som energiåtgången ökar.

Jag föredrar numer vägen längs västra stranden av Kvarnsjön. Isen låg ännu tjock på sjön, men började nu anta en mörkare ton, ett tydligt varningstecken. Jag har lagt isdubbarna åt sidan för denna säsong, men hade förstås inte gått ut på någon is även om jag haft dem med.

I skogen är snön helt borta. En liten gnutta is fanns fläckvis kvar i skuggiga lägen där folk tidigare under säsongen trampat till snön, men i stort sett är det helt isfritt. Tjälen har dock inte riktigt släppt överallt ännu, något som bara underlättar skogsvandring.

Vid Kvarnsjön var det dags för förmiddagsfika i jättehärlig sol. På den fortsatta vandringen valde jag även denna gång att inte gå fram till Paradiset utan välja vägen längs västra stranden av Trehörningen. Vid vindskyddet var det dags för lunch. Jag passade även på att där ligga och vila några minuter och njuta av solen.

På den fortsatta vandringen såg jag årets första citronfjäril, och vid Öran nära Paradiset mötte jag första människan för dagen. Bortom Riddartorp och mot Västerhaninge är det ju motionsslinga, och där dök det upp ytterligare några människor.

Efter en härlig dag ute i skogen kändes det skönt att få pusta ut på pendeln vid Västerhaninge, dit vi anlände strax före klockan fyra.