Vandring Öringe-Sandemar (skidor)

Efter den mycket milda hösten 2015 följde en period i början av januari 2016 med kallt väder, ofta under -10 grader. Det kom också litet snö, som var tillräckligt för skidåkning på slätt underlag, men inte i tät skog.

Efter att ha prövat snödjupet på en inledande tur från Björkhagen via Dammmtorps- och Söderbysjön, kanalen och runt Ältasjön med avslutning i Skarpnäck, så chansade jag på en skidtur från Öringe till Sandemar. Den turen går ju via flera sjöar, men har också några skogspartier, där jag gissade att det skulle bli nödvändigt att bära skidorna.

Vid starten från Öringe busshållplats 09:50 var vädret mulet och ganska kallt, nog en bit under -10. Vinden var nordvästlig och ganska svag. Trots det kalla vädret var glidet utmärkt, och i de inledande mindre skogspartierna dels före Albysjön, dels upp mot Långsjön, gick det att behålla skidorna på.

Dagens enda rast blev vid Långsjöns vindskydd, som denna dag skärmade av den svaga vinden. Även om den var svag så kylde den ändå när man stannade i det kalla vädret. Efter det att Lava ätit och nosat runt efter mer ätbart, rullade hon ihop sig till en liten boll inne i vindskyddet. Även om hon verkar klara sig rätt bra även i kallt väder så länge man håller sig i rörelse, så märks det när man stannar att hon påverkas av kylan. Jag nog försöka skaffa något slags strumpor för hennes tassar att använda i kallt väder.

Vid passagen mellan Långsjön och Mörtsjön finns numer liggande träd. Det gick dock att klänga över dem utan att ta av skidorna.

Mellan Mörtsjön och Stensjön är ju skogen tät, och här blev den första promenaden för dagen. Men sträckan är ju kort ner till Stensjön, och väl där så visade sig också en blek sol. Jag tog den lilla omvägen förbi rastplatsen i nordvästra viken, och med det goda föret tog det inte lång stund innan vi var nere vid vindskyddet vid södra spetsen av Lanan.

Vägen från Stensjödal trodde jag skulle vara åkbar, men det visade sig att man kört med bil där, vilket lett till isiga hjulspår som gjorde skidåkning chansartad. Jag valde därför att gå ner till och förbi Stensjödal. Sedan gick det bra att åka skidor igen förbi den rivna kvarnen och ner till ån nedanför.

Den lilla skogspassagen till Åvavägen var ju även förut besvärlig för skidor, men nu har bävrar fällt skog kors och tvärs över leden i den korta men branta backen ner mot ån. Skidåkning var givetvis omöjlig, men även utan skidor var det mödosamt och besvärligt att klättra över hindret. Jag valde sedan att bära skidorna tills vägen och backen från den var passerad. Sedan gick det att åka skidor ner till Åvaträsket, men därifrån valde jag att i stället promenera hela vägen till och förbi Gråhem och Vinåker.

Vid den lilla ängen vid Gråhem skrämde jag upp flera havsörnar, det fanns även många kråkor och korpar där. Antagligen fanns väl något kadaver där, men då jag bara hade en halvtimme på mig till nästa buss från Sandemar, och de bussarna bara går en gång i timmen, så ville jag inte stanna för att undersöka saken. Örnarna avlägsnade sig som vanligt omedelbart när jag dök upp, men jag lyckades i alla fall få en suddig bild på en av dem på ganska stort avstånd.

Genom att jag kunde åka skidor längs vägen efter den branta backen bortom Vinåker, hann jag till Sandemar ett par minuter före bussens avgång. Det var skönt, då det nog hade blivit litet kyligt att sitta och vänta där en timme.