Vandring Vårsta-Tullinge

Så här mellan lucia och jul är dagarna som kortast, och vädret är inte alltid på sitt bästa humör. Men denna höst har erbjudit utmärkt väder för att vara ute i naturen, och denna dag var inget undantag. Med några få minusgrader, en lätt medvind och med lätt tjäle i marken som gör marken hård och fin, så blev det ännu en fin vandring.

Senast jag vandrade i området söder om Getaren var jag i tjugoårsåldern, och jag mindes inte mycket av lämpligt vägval. Men jag prickade ut några alternativa vägar på kartan, beroende på hur mycket tid jag skulle få på mig.

Vandringen längs Sörmlandsleden fram mot Getaren är mycket lätt, så det var bara att njuta i det vackra vädret. Strax före Getaren sökte jag mig ner längs Sörmlandsleden mot Bullsta, och valde sedan att gå längs Getarens strand till det vackert belägna vindskyddet där. Jag noterade att det fanns en blåmärkt led där, som jag gissade gick runt Getaren.

Efter en fin paus med förmiddagsfka vid vindskyddet fortsatte jag därför längs det blå spåret. Inledningsvis gick det längs samma stig som jag prickat ut på kartan, med vacker utsikt över den nu isbelagda sjön.

Efter det att den sydvästra viken rundats vid Norrga kvarn, så gick stigen dock fortfarande längs vattnet, jag hade planerat att avlägsna mig från strandområdet då det är brant mark ut mot sjön på denna sida. Jag valde då att fortsätta att följa leden.

Efter en liten bit längs vattnet ledde en välupptrampad stig upp åt höger, medan leden därifrån förvandlades till en liten smal stig. Jag gissade att stigen åt höger skulle leda till den väg jag planerat, och att leden var så dåligt upptrampad för att den ledde in i besvärligare terräng. Men jag var intresserad av att utforska leden, och valde därför att fortsätta längs den.

Min förmodan visade sig korrekt, leden förde in i mycket besvärlig terräng, med en brant strand och klippor ovanför. Vandringen här är krävande. Orsaken till ledens dragning visade sig längre bort, den för nämligen till grottbildningar.

Strax bortom grottorna lämnar leden strandområdet, efter en brant stigning blir vandringen mer normal, och leder så småningom ut på en gammal väg. Därifrån är vandringen åter lätt och trevlig. Närmare Getarens östra vik kan man på nytt göra ett vägval som leder förbi grytor, men där ligger också en brant höjd, och jag valde därför den alternativa och troligen lättare leddragningen tvärs över höjden.

När jag nådde vägen mot Lida bortom sjön så valde jag på grund av att dagsljuset så här års inte varar så länge, att inte gå tillbaka mot Lida, utan i stället gå mer rakt mot Tullinge. När jag nådde motionsspåren som utgår från Lida, så dök det också upp motionärer i spåret - jag hade dessförinnan inte sett någon människa sedan jag lämnade Vårsta.

Jag valde det närmaste motionsspåret mot Brantbrink, där villabebyggelsen vid Tullinge börjar. Efter en kort promenad genom villaområdena nådde jag Tullinge station tio minuter i tre, då det fortfarande var dagsljus.

Det här blev ännu en fin vandring, och dessutom längs delvis för mig nya stigar.