Vandring Östertälje-Vårsta

Väderprognosen utlovade mulet väder hela dagen, med tidvis lätt regn. I stan duggade det också lätt på morgonen, men väl framme i Östertälje var himlen mest blå, och med några behagliga plusgrader.

Förmiddagsfika blev som vanligt vid fornborgen.

Sörmlandsleden nedanför fornborgen och fram till den lilla vägen före Uttran var som vanligt bitvis upptrampad och lerig på grund av att den används för ridning. Denna gång mötte jag också två ryttare - äldre personer på stora tunga hästar. Jag berättade då i vänlig ton för dem att jag aldrig uppskattar att ridning sker på vandringsleder, på grund av att dessa därvid trampas sönder och blir onjutbara för vandrare. De verkade känna till denna åsikt, men anförde att det inte var någon trängsel där de red.

Bortanför Tysslinge prövade jag att gå på en stig högre upp i skogen, och det visade sig vara ett utmärkt vägval. Stigen går genom härlig gammelskog, och är inte skadad av hästar. Till min förvåning träffade jag på träd med Sörmlandsledsmärkning när en annan stig anslöt från sidan. Måhända har Sörmlandsleden haft en annan sträckning tidigare? I så fall borde jag ha gått där i min ungdom, fast jag inte minns det längre.

Som jag brukat göra på senare tid gick jag sedan runt Brosjön och Mellansjön. Dagens andra paus blev på en bänk vid Mellansjön, och därifrån är det bara en kort bit kvar till Vårsta. Det här blev återigen en härlig vandringsdag.