Vandring Boo-Ålstäket

Även i slutet på november detta år så är förhållandena för skogspromenader utmärkta. Visserligen är dagarna nu korta, så man får planera vandringen så att man är tillbaka innan det är mörkt inne i skogen. Det blir det extra fort en dag som denna, då det var gråmulet.

Men temperaturen var fortfarande behaglig med några plusgrader, och vinden svag till måttlig från sydväst. Då vandringen från Boo till Ålstäket i huvudsak går i ostlig riktning så känns knappast vinden, som mestadels kom bakifrån.

Färgerna mulna dagar i naturen så här års domineras av bruna löv, grön mossa, gult från vissnat gräs, och olika nyanser av grått.

Starten från Eriksviks busshållplats skedde tjugo över tio. Vandringen fram till den vackert belägna gården vid Velamsund går genom skogen, och denna dag avstod jag från alla avstickare.

Bortanför gården fanns en vägskylt monterad att jakt pågick. Då det inte finns någon alternativ väg inom rimligt avstånd runt så fortsatte vi längs Booleden. Som vanligt syntes inte några jägare, men ljud från en drivande hund kunde höras på avstånd.

Dagens enda rast blev bredvid Skeviksgrottan, där det finns ett bord med timmerbänk. Man kan även med fördel rasta inuti " grottan " , som inte är en grotta utan en vacker öppen plan omgiven av branta klippor.

Den fortsatta vandringen från grottan utgörs av en blandning av stigar i skogen, längs åkerkanter och på lugna villavägar. Strax efter halv tre var vi framme vid Ålstäket, där en buss mot stan kom efter ett par minuter.