Vandring Ådran - Hemfosa

Denna vandring blev mer ansträngande än planerat, på grund av framkomlighetsproblem orsakade av omfattande angrepp av granbarkborre mot slutet av vandringen.

Vädret visade sig från sin bästa sida - soligt med svag vind från nordost. Efter en knapp halvtimme nådde vi Paradiset, som denna dag var helt tomt på både människor och parkerade bilar. Vi passade på att dricka litet vatten från brunnen där.

Den fortsatta vandringen längs Sörmlandsleden förbi Tornbergssjön och ner till gamla Södertäljevägen är bra - nästan ingenting har ändrats på sträckan sedan vi senast vandrade här för några år sedan.

Vid Tornbergssjön avnjöt vi förmiddagsfika underhållna av vårsång från småfåglar, som fick sjunga i ostörd stillhet fri från människoljud.

På den avslutande sträckan ner till Södertäljevägen ser man spår av ridning, dock inga större problem. Den korta sträckan längs Södertäljevägen är både smal och ofta trafikerad av tung trafik, men denna gång lyckades vi passera problemfritt.

Den fortsatta vandringen förbi Vedasjön, Sofielund och ända ner till Österby naturreservat är också likadan som jag minns den från tidigare passage för ganska många år sedan. VI avnjöt eftermiddagsfika på en solig bänk som fortfarande finns kvar där.

Vi planerade att där tvära över ängen för att i någon mån korta av vandringen, och att även avstå från att gå ner till vindskyddet vid Transjön. Men efter att ha tvärat över ängen mötte vi en vandringsled som gjorde att vi önskade att det hade funnits något enkelt sätt att vända tillbaka och gå en annan väg. Men det finns det inte så vitt jag vet.

Så det vara bara att bita ihop och försöka hitta en väg bland ett sammelsurium av nerfallna träd. Granskogen är hårt angripen av granbarkborre, med många fallna träd och ändå fortfarande många döda granar som står näst på tur att ramla omkull.

Vi hade hoppats att det bara var närmast naturreservatet som skadorna var så allvarliga. Och visst fanns det framgent här och där kortare sträckor där det inte låg fallna träd över stigen, men som helhet fanns problemen ända fram till man nådde skylten om stigen ner till vindskyddet nära Transjöns andra ände.

Så det blev otaliga utflykter ut i skogen för att försöka gå runt träden, eller klättra över dem, eller i ett fall enda utvägen att krypa på knäna under dem. Ibland klarade vår hund Lava att kravla sig under stammarna eller följa i våra fotspår, men det fanns också flera platser där enda lösningen var att försöka lyfta henne över träden.

Leden är dock mycket bra markerad, och man ser också att många stammar har sågats av för att frilägga leden. Många gånger var det enklare att hitta ledens sträckning genom att söka efter avsågade trädstammar. Men trots det fanns det massvis av liggande träd över stigen.

Det kändes som en stor lättnad när vi äntligen nådde landsvägen mot Hemfosa och kunde gå obehindrat den sista kilometern till pendeltågsstationen.

I nuvarande skick avråder jag från vandring mellan Österby naturreservat och Hemfosavägen. Med tanke på att det fortfarande finns massvis av döda granar som ännu inte ramlat, så kommer gissningsvis denna situation att bestå ett bra tag framöver.

En överraskande observation var att i problemområdet med döda granar fanns det massvis av grodor - kan de ha gynnats av den döda skogen?