På onsdagen vid sextiden lämnade vi ett Stockholm som
började anta vårskrud för en tur fram och tillbaka över Ålands hav.

Förra året gjorde vi också en sådan tur men på en fredag. Då
upptäckte vi till vår förfäran att dansen inte började förrän tio på kvällen.
Denna onsdag visade programmet att dansen skulle börja redan åtta men trots
detta hålla på till två på natten. Väl ombord blev det alltså bara att
installera sig i hytten och äta lite mat i Bistron innan dansen började.

Det var Martinez som var första band ut. En stund var det
riktigt gott om plats på dansgolvet. Men så småningom blev det allt mer folk.
Det kändes denna gång mer som en vanlig danskväll. Det var med andra ord en mer
vanlig danspublik än den mer blandade fredagspubliken som vi träffade på förra
året. Medelåldern på dansarna var också högre denna kväll. Martinez spelade proffsigt
och hade bra kontakt med publiken.

Nästa band var Zekes som vi sett i Dansbandkampen på TV i höstas.
En gäng unga grabbar som, om det inte var för att de spelade, inte skulle fått
åka med båten utan vuxet sällskap. För det måste man nämligen vara 23 år.

De är som dansband också ungt. De har inte funnits mer än
drygt ett år. Trots detta gjorde de bra ifrån sig. De spelade riktigt dansanta låtar
i varierad stil med en hel del dansbandsklassiker men även annan musik från 60-
och 70-talet. Det känns som vi gärna dansar till Zekes igen. Ungdomlig
entusiasm och charm kombinerat med en riktigt bra repertoar räcker långt. Hoppas
framgången fortsätter för Zekes.

Under kvällen växlade banden av varandra varannan timme. Det
var Zekes som fick sista passet. Då var vi ganska slaka. Jag hade varit på
jobbet före sju på morgonen och hade dessutom inte blivit av med min hosta.
Örjan hade varit ute och vandrat innan vi gav oss i väg. Så vi orkade inte
riktigt hålla igång till två utan gick till kojs vid halv två.

På torsdagen åt vi en god frukost vid niotiden och satt och
slöade och tittade ut. Ålands hav var ganska isfritt med bara viss drivis. När
vi hade passerat fyren Tjärven tätnade isen och skärgårdslandskapet var riktigt
vintrigt. Den utlovade solen uteblev och det var ruggigt och blåsigt ute så vi
höll oss inne. Vi lyssnade till lite visunderhållning innan dansen började igen
vid tolv.

Martinez spelade en och halv timme och därefter spelade
Zekes som avslutade dansen vid tre. För den som orkade bjöds det alltså på
sammanlagt nio timmars dans under dessa 22 timmar på sjön. Vi var väl vid
dansbanan nästan hela tiden men givetvis orkade vi inte dansa så mycket utan vi
fick sitta och ta igen oss emellanåt och fylla på med vatten.

Ja, på onsdagskvällen
unnade vi oss varsin öl också trots att vi normalt inte vill dricka alkohol när
vi dansar.

När vi kom till Stockholm var det inte alls lika vårlikt som
när vi åkte. Dimmigt och bara en plusgrad. Men vi hade i alla fall haft en
riktigt trevlig dansbandskryssning. Birka Paradise ett väloljat nöjesmaskineri
och det tycker jag de ska få uppskattning för.