Efter att ha lagt upp en den nya dansgladsbloggen under julhelgen, måste den ju också sjösättas med ett första inlägg. Så jag tar det som jag först kommer på:

Dans att konsumera från åskådarplats och att dansa är enligt min mening
två helt olika saker, som dessutom oftast är kontra-produktiva.

Jag har med visst intresse följt dansbandskampen, som handlade om att från åskådarplats i en tävling bedöma hur det är att dansa till olika dansband . Till saken hör att jag, förutom att jag oftast hellre vill dansa än titta på, dessutom inte alls tycker om tävlingar om dans och musik …

Nåväl, jag har följt alla program – ibland inspelade i efterhand, ibland direktsända – och försökt bedöma varje dansband som om jag varit ute och dansat till dem. Mitt intresse för tävlingen har bevarats för att på det stora hela har min bedömning av den dansinsipration banden ger, också har speglats i fram- och motgångar i tävlingen.

Det har dock funnits ett undantag, och det är – givetvis – de som vann tävlingen. Jag har inte alltid gett dem sista plats, men inte heller vid något tillfälle en av de två platser som hade tagit dem vidare i tävlingen. Framgången för deras främste medtävlare Scotts har jag dock tyckt på det hela taget varit väl förtjänad. Scotts har enligt min mening i högre grad än Lars Kristerz en sångare som jag tror skulle kunna insiprera på dansgolvet.

Finalen tycker jag borde ha avgjorts mellan CC & Lee och Scotts. Tjejerna visade god förmåga på publikkontakt, samtidigt som de sjöng bra. Men i slutändan tyckte jag att Scotts fina tolkning av den ganska trista låten “Ingen stoppar oss nu” borde ha gett dem en förstaplats.

Tråkigt nog känns det som att omröstningsförfarandet i finalen gjorde att vi inte fick veta vad publiken egentligen tyckte. De som ville rösta på Lars Kristerz efter deras framträdande hade lång tid på sig, medan de som ville rösta efter att ha lyssnat på Scotts hade bara 45 sekunder innan röstningen avbröts. Under de 45 sekunderna blockerades röstningsnumren till Scotts (jag vet, för Ellika försökte rösta på dem), så jag är helt säker på att inte alla de som ville rösta på Scotts fick tillfälle att göra det.

Nåväl, programmet var ändå trevligt, det är inte ofta vi får se vanlig dans och dansband på TV. Så trots den avslutande fadäsen så vill jag ge SVT en eloge för detta.