Onsdagens snökaos hade följts av mer snöande, om och i
måttligare takt. På lördagen rådde riktigt vinterväder, med ett ordentligt snötäcke,
vinterkyla på omkring 10 minusgrader, och – vilket vi märkte på vägen till
dansen – en praktfull fullmåne.

För att gå händelserna i förväg – på hemvägen på tunnelbanan
sade Ellika att hon tyckte låtarna var så himla härliga att hon bara ville
sjunga med hela tiden.

Men vi backar bandet. Direkt när dansen började var golvet
aningens trögt, men efter ett par danser och alltfler tillströmmande dansfötter
polerades det till ypperligt skick igen. Vi tyckte att spelmanslaget inledde aningens
försiktigt och återhållsamt, men på samma sätt som golvet bara blev bättre av
oss dansande, så tyckte vi att det hade samma effekt på spelmanslaget, och de
blev bara bättre under hela kvällen.

Gammaldansen bestod som vanligt mestadels av gammaldans, men
med uppblandning av några polskor – Bingsjö, Boda och pols. Vi uppskattade
mycket att det också vid ett tillfälle spelades ett par moderna danslåtar, för
vår del kunde detta inslag gärna utvidgas något.

Ett uppskattat inslag var att det denna kväll dök upp en del yngre dansande också, och även att könsfördelningen var ovanligt jämn.

Spelmanslaget utnämnde mot slutet av kvällen spontant Alviksdanserna
till ”ett av världens bästa dansställen”. Vi är benägna att hålla med. Vid dansens slut
var humöret på topp, och spelmanslaget fick så hjärtliga applåder att de
spelade ett litet extranummer på övertid.