Site index
About
Dance calendar
Dance courses
Noticeboard
Dance reports
Techniques
Improvisation
Schottishe
Hambo
Waltz
Snoa & Polka
Mazurka
Polskor
Modern Dance
Other
Links
..Courses
..Festivals
..Other
History
Blog
Outdoors
..Reports
..Walk Guide
..Mountain walks
Dogs
..Lava
Preferences
Login
Contact
Friluft & Hund - Bakgrund
I samband med att jag gick i tjänstepension i början av år 2013 har jag i ökad utsträckning ägnat mig åt friluftsaktiviteter.
Jag har hela livet fyllt en stor del av fritiden med aktiviteter utomhus. Från att under uppväxtåren mest ha sysselsatt mig med vandring, cykling, segling och skidåkning, så utvidgades aktiviteterna i tjugoårsåldern även med långfärdsskridsko, kanot, fjällvandring sommar som vinter, och bergsklättring.
Detta var vid sidan av dansandet, som fyllt en stor del av fritiden.
Allt eftersom åren gått har somliga av dessa friluftsaktiviteterna hamnat i bakgrunden. Dit hör bergsklättring, kanot segling och flerdagarsturer på cykel, samt även fjällturer vintertid. Men alla dessa äventyr är i hög grad levande och angenäma minnen.
När det gäller fjällturer så har jag nog genomfört omkring 80 sådana, och av dem kanske drygt hälften vintertid. Många av vinterturerna skedde kring jul- och nyårshelgerna, då de korta dagarna och ofta hårda väderförhållandena ställer stora krav.
Om man beter sig oklokt eller odisciplinerat vid den årstiden så är naturen inte förlåtande, så då är det viktigt att tänka sig för och ha god tidsdiciplin. En rytande snöstorm på kalfjället denna årstid ställer stora krav. Det kan till och med ibland vara svårt att hålla sig upprätt, i synnerhet om man ännu inte vant sig vid att hålla balansen vid skidåkning med tung ryggsäck.
Turer under vårvintern eller sommaren är ofta behagligare, men hårt väder och tjuriga förhållanden kan förstås förekomma även då.
De flesta turerna midvintertid har skett med stugövernattningar mellan Grövelsjön och Storlien, men jag har även bl.a. genomfört två färder tvärs över Hardangervidda samt en i Sydnorge vid den årstiden, med enbart övernattning i tält/snöbivack och andra tillfälliga skydd, samt även ibland enstaka övernattningar i snöbivack och tält kring nyår där i övrigt övernattning skett i stugor.
Övriga årstider har jag genomfört många turer genom Sarek såväl på skidor som till fots. Men vid sidan av dem har många turer genomförts i nästan alla fjällområden i Sverige från Treriksröset i norr till Sälen i söder, och även ett mindre antal i Norge.
Som bergsklättare var jag aldrig framstående, men klarade mig i alla fall nästan utan skador. Svårighetsmässigt klarade jag ungefär av att leda grad 4+, vilket räknas som en mycket måttlig svårighetsgrad.
Förutom träningsklättring i Häggsta, Korpberget och vid Kagghamra i Stockholmstrakten, så har jag genomfört klättring av måttlig svårighetsgrad i Hurrungarna i Norge, Sarek och i Vysoke Tatry i f.d. Tjeckoslovakien. Inga svåra berg har bestigits, men jag har i alla fall varit på toppen av Store Skagastölstind i Norge och Pierikpakte i Sarek, som kräver klättring om också av lägre svårighetsgrad.
I samband med en vinterbestigning av Pierikpakte i Sarek en påsk råkade jag under nedstigningen ut för en okontrollerad rutschning ner på en glaciär. Jag klarade mig nästan bara med blotta förskräckelsen - högerknäet fick sig dock en törn som kändes ungefär ett år. Det var inte värre än att jag klarade hemfärden på skidor, som gick via Stora Sjöfallet, men minnet satt kvar länge. En tid var klättringen det roligaste jag visste, och jag har senare haft nytta av säkerhetstänkandet och säkringstekniken jag lärde mig då, t.ex. för annat friluftsliv och sysselsättningar som hör fritidshuset till.
Nedan visas några bilder från turen till Pierikpakte 1974.
Under flera år före min pension var jag ledig en vardag i veckan, som jag då ägnade åt vandring på stigar i Stockholmstrakten. När jag blev pensionär kändes det naturligt att utöka denna aktivitet, och i synnerhet då vi även skaffade hund.
Tanken har nu uppstått att inbjuda även andra att delta under dessa vandringar. Tanken uppstod delvis för att min mamma sedan pappa gick bort och hon gick i pension, framgångsrikt startade och ledde en vandringsgrupp för vardagslediga. De vandrade i Stockholmstrakten förstås, men också i andra delar av Sverige, i Alperna, på Madeira, Azorerna, Island samt Färöarna.
För min del har jag inga ambitioner att gå i hennes fotspår, jag har ingen annan ambition än att någon gång kanske kan locka någon eller några få andra deltagare på enklare vandringar i Stockholms närhet, exempelvis som på bilderna nedan.
