Friluftssidan Anvisningar

Friluft & Hund - Anvisningar

När man möter en vandringsgrupp ute i skog och mark är det inte ovanligt att man blir varse det kommande mötet långt innan gruppen kommer inom synhåll. Högljutt prat och ibland rop och skrik kan ibland höras lång väg. Jag brukar uppleva detta som störande.

När jag är ute tillsammans med Ellika eller - tidigare i mitt liv - mindre grupper, så kan det visst hända att vi för ett lågmält samtal ibland. Men vi är ofta även tysta, och lyssnar i stället till de ljud som hör skogen till. Jag ser gärna att det beteendet anammas av den som vill delta. Min förväntan är att - om det blir några anmälningar för deltagande - det kommer att röra sig bara om en liten och relativt lågmäld grupp.

Även om jag har rätt lång erfarenhet av vandringar i Stockholmstrakten och ofta har gått samma vandring många gånger, så är inte vandringarna rekognoserade i egentlig mening. Oväntade hinder, såväl som variationer som jag inte prövat förut, kan mycket väl förekomma. Vandringarna kan av sådana skäl komma att ändras, till exempel sträckning eller färdmål, även under pågående vandring.

Här kommer några anvisningar som du bör läsa och begrunda innan du anmäler dig till någon aktivitet:

Du bär själv fulla ansvaret för dig själv och eventuell medföljande hund under färden
Om du medför hund så ska den vara vaccinerad. Hunden måste vara social mot både människor och andra hundar. Problemhundar är inte välkomna!
Du är välkommen även om du inte medför hund, förutsatt att du inte har något emot att umgås med hundar
De som deltar i vandringen ingår i en grupp, där vi håller ihop och alltid håller oss inom synhåll från varandra, och även solidariskt hjälper varandra om det behövs. Du får inte avvika från vandringen utan att först ha meddelat och kommit överens med mig. Jag vill inte behöva oroa mig för deltagare som går vilse och inte hittar hem!
Vandringarna sker ofta på stigar av varierande kvalitet. Men det kan någon gång även förekomma kortare orekognoserade passager tvärs genom terrängen, som i värsta fall också kan vara besvärliga och svårframkomliga. Du behöver därför ha hyfsad rörlighet, så du klarar även sådana förhållanden.
Vandrarstavar: Jag avstår gärna från sådana själv. Om du ändå vill ha stavar, så bör stålspetsen skyddas av gummiplupp under hela vandringen, av hänsyn till hundens säkerhet.
Under de årstider då det finns bärig is kan mycket väl färden delvis gå över sjöis - det gäller såväl vid vandring som skidåkning. Isdubbar ska under sådana förhållanden medföras. Var och en är ansvarig för sin egen säkerhet även vid beträdande av sjöis - samtliga måste alltså vara överens för att det ska ske, och säkerheten sätts alltid främst. Men vet du att du är du onormalt rädd för att beträda isbelagda sjöar även när de är väl bäriga, bör du kanske överväga att avstå från att delta under sådana förhållanden.
Vid vandring vintertid ska även isbroddar medtagas, då en person som saknar sådana när det är isigt kan sinka hela gruppen.
Vid skidåkning så är det inte ens troligt att hela färden kan genomföras i uppåkta skidspår, även fast detta alltid eftersträvas. Turens sträckning kan också mycket väl komma att anpassas under färden med hänsyn till aktuella terräng- och spårförhållanden. I högre grad än vid vandring kan det inträffa att färden delvis tvingas gå genom besvärliga terrängavsnitt. Tillräckligt med förstärkningsplagg för att kunna vila och rasta ute ska medföras. Detta gäller även för din hund om den behöver det.

↩ ⇮

Site map