Vandring Västerhaninge-Flemingsberg

Senaste gången jag gick denna vandring var från motsatta hållet, sensommaren 2014. Den gången minns jag att jag tyckte vandringen hade varit ansträngande. Men denna vandring liksom mellan Tumba och Handen tillhör mina " långa " vandringar, så det tillhör mina förväntningar att man vid ankomsten är åtminstone litet trött.

Soom vid alla längre vandringar är det viktigaste att komma iväg i god tid, och det gjorde jag denna gång. Starten skedde 08:40 från Västerhaninge station, i utmärkt vandringsväder - cirka tio plusgrader, och med hopp om sol och värme under dagen. Jag gick denna gång, tvärs emot mina vanor, mot vindriktningen. Detta gjorde jag för att variera färdriktning, samtidigt som vinden inte var särskilt kraftig.

Första biten fram till Riddartorp är lättvandrad, på ett motionsspår. Vid Paradiset följde jag som vanligt Sörmlandsleden, som här ansluter från Handen. Jag följer dock inte Sörmlandsleden strikt, utan väljer ibland en väg som för snabbare mot målet, eller ibland ger ett mer omväxlande vägval.

Efter drygt en och en halv timmes skön promenad blev det förmiddagsfika vid vindskyddet vid Trehörningen vid Paradiset.

Då vinden denna dag drog över sjön valde jag dock en litet mer skyddad fikaplats inne bland träden.

Vid den fortsatta vandringen lämnade jag för en stund Sörmlandsleden och gick i stället väster om Trehörningen, och anslöt sedan till Sörmlandsleden igen strax efter Paradiset. På liknande sätt avstod jag från Sörmlandsleden en stund senare, och valde en genare väg via den lilla vägen som går genom fritidsområdet där.

Efter passage av hundkenneln vid Slåboda är det som vanligt vägpromenad ett par kilometer förbi Kvarnsjön och mot kraftledningen. Vägen är dock numer avspärrad med stora stenblock, så man behöver inte bekymra sig om biltrafik, eller någon annan trafik heller för den delen.

Dagens lunchpaus fick bli vid den lilla Bäversjön söder om Kvarnsjön. Det finns ett stort stenblock en liten roddbåt här, och där har jag fikat många gånger - dock oftast då jag gått i motsatt riktning. Vädret var mycket soligt och skönt.

Som jag numer brukar göra, så valde jag härifrån den västliga vägen runt Kvarnsjön, förbi Österäng. Mellan Kvarnsjön och Flemingsberg har jag experimenterat med många olika färdvägar, och denna gång blev det ytterligare en variant. Den var den bästa hittills, men jag insåg att den vägen kan modifieras ännu litet innan vägvalet är helt optimalt.

Jag ankom till Flemmingsbergs pendelstation i god tid strax före 16:00 efter en härlig dagsvandring. Denna gång kändes det som det brukar, dvs visserligen behagligt trött, men inte värre än att jag också gott kunnat gå litet längre.

Ett par dagar senare var läget tyvärr helt förändrat. Då låg jag däckad, med nästan 40 graders feber, i influensa.