Vandring Saltarö - Ålstäket

Trots att jag vandrat och åkt skidor i Stockholmstrakten sedan tonåren finns det fortfarande några vandringsleder och vandringar inom rimligt reseavstånd som jag aldrig prövat. En av dem var tills idag Värmdöleden.

Start ungefär 09:45 från busshållplats Saltarö Gård. Skyltning av leden fanns redan vid busshållplatsen. Denna dag var det en ganska frisk ostlig vind i ryggen och gråmulet. Det innebär så här års att det aldrig blir riktigt ljust. I synnerhet i tät skog så är det rätt skumt även mitt på dagen.

Efter kanske tio minuters vandring längs väg genom fritidsområde kom man ut i en inledningsvis ganska kuperad terräng. Denna övergick dock ganska snart i lättvandrad mark, delvis på klipphällar, delvis på gammal beskogad ängsmark.

När man avlägsnat sig från Saltarös vägar så hördes inte längre något ljud av mänsklig aktivitet alls, en sällsynthet numer i Stockholmstrakten. Inga vägljud, inga ljud från flygplan, och inga ljud från människor, byggaktiviteter eller skogsavverkningar. Detta varade faktiskt tills vi närmade oss bebyggelse och väg som går förbi Sågen, vilket innebar en riktigt skaplig sträcka i härlig tysthet. På vägen passerades också ett naturreservat som var avsatt för att skogen skulle få utvecklas till urskog.

Vid Tistelberget(?) annonserades rastplats om man gick 150 meter upp på berget. Rastplatsen visade sig bestå av ett par halvruttna små trädstammar, en nedramlad plåtlåda och gamla rester av en brasa med de numer tydligen obligatoriska vidhängande kvarlämnade soporna. Det var dessutom ganska blåsigt uppe på berget, men fick ändå duga då det var hög tid för förmiddagsfikat.

Så småningom kommer man ut på en grusväg utan biltrafik, som efter en stund leder ner längs en trafikerad väg och till Sågen, där leden korsar vägen. En kort stund därefter kommer man återigen ut på en avstängd grusväg förbi en liten rätt vacker sjö. Där fanns bänkar och bord, men platsen kändes väl blåsig så lunchrasten fick vänta ett tag.

Den avnjöts i stället en stund senare vid bord och bänkar under ett litet tak, sedan man via stigar passerat Vargstenarna. En kort stund senare mötte vi ett par människor med en hund. Det kändes konstigt då dagen dittills varit väldigt tom på människor. Förklaring kom dock snart, man nådde strax därefter några hus och en väg.

En stund därefter förde leden längs en vacker sjöstrand med fina platser för rast. Eftersom vi redan haft vår lunchpaus så fortsatte vi dock, och nådde så småningom ett villaområde och en större väg (mot Stavsnäs?). Leden följde dock bara denna väg en liten bit innan den på nytt ledde upp via villavägar till ett nytt skogsområde.

Leden genom det området var mycket behagligt att vandra, med fina lättgångna stigar. Efter ett tag mynnade dessa i ett gräsområde med ett litet vindskydd och ytterligare ett par iordningsställda grillplatser med regnskydd.

Strax därefter är man inne i tätbebyggelse. Man passerar en skola med mycket lekande barn och strax därefter är man nere på stora vägen från Hemmesta. Härifrån återstår bara en kort bit fram till busshållplats Ålstäket, där vi var 14:45.

Det blev en fin vandring i gråmulet höstväder. Vid framkomsten fanns ännu tillräckligt med ljus för vandring, men säkert skulle det ha varit rätt mörkt redan då inne i tät skog.