Vandring Tyresta lång rundtur

Dagstur runt sjöarna vid Tyresta.

Start från busshållplats Tyresta. Vandring längs Årsjön och nästan fram till Höjden. Strax före Höjden stig till Långsjöns norra spets. Därefter vandring längs östra sidan av Långsjön och till Stensjön.

Stensjöns norra strand följs österut, och sedan söderut till sydspetsen. Därifrån följs leden mot Tyresta, och avslutas med att följa Bylsjöslingan medsols till Tyresta by.

Det här blev en mycket fin dagsvandring, och kommer säkert att ingå i favoritvandringarna. Eftersom man startar och slutar på samma plats så fungerar den lika bra med bil och buss. Dock är busstrafiken till Tyresta litet gles, men Svartbäcken ligger inom gångavstånd om man precis missat bussen från Tyresta.

Som vanligt gick jag den lilla vägen upp från Bylsjön i stället för att följa Sörmlandsleden, det går något fortare och passar därför bra när man har en längre vandring framför sig. Jag hade tänkt att fika vid vindskyddet, men där huserade en skolklass så förmiddagsfikat fick bli på en fin plats vid Årsjön något längre norrut.

Under den fortsatta vandringen mötte jag många skolungdomar. Jag stannade och pratade med dem vid ett par tillfällen, det visade sig vara klassvandringar (i ett fall också alla från en liten skola) som vandrade från Nyfors till Tyresta.

Efter passagen av höjden med kraftledningarna så vek jag av från den rutten och styrde i stället kosan mot Långsjöns nordspets, varvid möten med andra vandrare nästan uteblev.

Vandringen mot Långsjön går i stor utsträckning över lättvandrad hällmark.

Vandringen längs Långsjön är både lätt och vacker, och vid vindskyddet blev det ytterligare en paus. Därefter fortsatt vandring längs Långsjön och till Mörtsjön, som jag alltid minns för att förr, innan branden i Tyresta. Där finns nämligen en klippa som var en ständig favorit vid skidfärd från Björkhagen till Tyresta. Efter branden så är det mycket besvärligt och inte helt ofarligt att åka skidor från Stensjön och över mot Tyresta, varför vår favoritskidtur nu är förstörd. Dock händer det att vi i stället åker till Sandemar, men tyvärr är platsen ändå mindre njutbar nu, på grund av den fula utsikten mot brandområdet.

Passagen förbi Mörtsjön är litet mer svårgången, men snart är man förbi och möter en välspångad led ner till Stensjön. Där mötte jag två unga tjejer med en hund, som frågade om snart stigen tog slut. Det enkla svaret var ju nej, och jag frågade vart de var på väg. Deras start, och även mål, var Tyresta. På mitt svar att det nog skulle ta ett par timmar om de gick raka vägen därifrån via Årsjöns nordspets, och att det närmaste nog var att gå tillbaka samma väg de kom, svarade de: Skämtar du?

Uppenbarligen hade de trots de många skyltarna längs stigarna en rätt vag uppfattning om vart de är på väg.

Stensjön är också en mycket vacker sjö, utom vid de stränder som blev avbrända vid skogsbranden. Vid favoritrastplatsen i nordöstra viken blev det en rätt sen lunchpaus och en stunds solbad på klipporna.

Sedan vidare söderut, där det är en kort passage genom avbränt område då skogsbranden även lyckades ta sig över Stensjön vid denna plats. Därifrån och till Lanans sydspets är leden omdragen längre in i den oskadade skogen. Vid Lanans sydspets vänder vandringen tillbaka mot Tyresta. Vid sydspetsen finns också ett vindskydd, som dock fick vara ifred denna gång.

Efter bara en kort bit kommer man åter in i brandområdet. Jag tycker inte det är så trevligt att vandra där, det är fult och delvis har leden dragits om från de naturliga vägar de gick förut, antagligen på grund av alla fallna träd. Glädjande nog har dock äntligen en del björkar under den första delen efter Lanan nått en tillräcklig höjd för att ge litet skugga, och då blir det strax mycket trevligare.

Vid västra delen av Stensjön kommer man tillfälligt in i skog som inte brändes, och passerar en liten djup vik. Här gick den gamla skidleden vi förr följde, fast i vikens inre del höll man litet åt höger, för att via en backe till höger om nuvarande leden nå en liten skogspassage till sammanhängande myrområde som gick mycket bra att åka skidorlängs, och som sträcker sig ända till andra sidan av brandområdet. Denna väg har tyvärr inte röjts efter branden och är därför helt oframkomlig.

I stället får man följa en slingrande stig genom brandområdet, med trappor här och där, och utstickande avsågade stammar direkt mot stigen. Vi har åkt skidor här ett fåtal gånger, men det är både besvärligt och kräver stor försiktighet, då branta små nerförsbackar ofta avslutas med en tvärt avsågad trädstam där stigen gör en böj. Om man ändå vill passera med skidor måste man räkna med att pulsa i snön bärande skidorna en stor del av sträckan.

Ganska nära Bylsjöslingan når man anda änden av brandområdet, på en liten höjd. Jag föreställer mig alltid när jag passerar här att det var här någon satt och tänkte grilla en stekhet sommardag och därvid utlöste branden som ödelade en stor del av nationalparken. Men det är förstås spekulationer från min sida.

Bortanför denna plats är det bara en kort bit kvar till Bylsjöslingan. Denna dag följde jag den åt vänster vilket innebär vandring på välupptrampad stig fram till Tyresta by.