Vandring Mölnbo-Järna

Vandringen inleddes i klart väder, någon plusgrad och stiltje. Det var nu cirka tio år sedan jag gick denna vandring. Både jag och Lava har förstås åldrats sedan dess. Och likaledes visade det sig - i någon mån mitt minne av ledens sträckning.

Men vi siktade in oss på förmiddagsfika på den vackra nordvästra viken av Akaren. Efter passage av bebyggelsen erinrade jag mig att detta område ligger inom räckhåll för ett vargrevir - jag är inte uppdaterad om ifall det fortfarande är aktivt. Hur som helst försökte jag prata litet med mig själv och Lava inledningsvis, för att signalera min närvaro.

En bit på väg såg jag en elcykel parkerad invid leden, och snart också fotspår, så jag gissade att någon framför mig siktade in sig på samma rastplats vid Akaren. Väl där bekräftades det, en man som dessutom tog sig ett dopp (burr!).

Efter skön förmiddagsfika i härligt väder fortsatte vi längs Akarens strand, och så småningom norr därom. Vi träffade på ytterligare ett par där som plockade svamp. De hade utgått från Mölnbo, skulle gå till Vattgruvmossen och därefter vända tillbaka till Mölnbo.

Vid Vattgruvmossen fanns det nu ett vindskydd som jag inte minns från förr, och även en kort bit därifrån en toalett.

På den fortsatta vandringen, bland annat förbi ett antal gamla gruvhål, var det folktomt och vackert. Jag var litet spänd på åldrandet påverkat orken, både för mig och för vår sheltie Lava. Men bådadera var ännu tillräckliga. När vi passerat tunnelgruvan såg vi en dam som satt och fikade ganska nära leden, men i övrigt såg vi ingen ute på leden fram till Järna.

Lunchfikat - relativt sent - avnjöts ovanför Trollskogen, med utsikt ner mot Moraån.

På den fortsatta vandringen genom den förr så vackra Trollskogen visade den sig tyvärr - liksom flera platser tidigare under vandringen - ha drabbats av granbarkborrar.

Efter passage av bäcken är man snart uppe i bebyggelse, och bara en kort sträcka återstod fram till Järna station.