Vandring Rundtur i Tyresta

Området mellan Hammarby sjöstad och Sandemar, inkluderande Erstaviksområdet och områdena kring Svartbäcken och Tyresta, är enligt min mening det förnämsta vi har för friluftsliv i Stockholmstrakten.

Visst finns det många andra fina områden också, men om man vill genomföra en dagsvandring på ett par mil är inte lätt att på annnan plats undvika passager på vägar eller genom bebyggelse.

Även mellan Dammtorp och Tyresta finns det områden med bebyggelse, och enligt somliga bör dessa med det snaraste utökas. På mina vandringar är det inte ovanligt att jag funderar kring detta, både vandringar jag förr kunde göra men som inte längre fungerar på grund av utbyggnad av järnvägar, vägar och bebyggelse, och även om de vandringar jag nu gör snart kommer att hamna i samma historiens skräpkorg.

Därför känns det bra när jag som så ofta förr återvänder till områdena kring Tyresta, för det känns som att jag där kan känna mig trygg i att kunna återvända dit även i framtiden. Även om det händer att även det skydd som nationalparker åtnjuter åsidosätts, som exempelvis för Stora Sjöfallet, så är ändå det skyddet det starkaste vi har för naturen, och jag tror verkligen att det ska vara tillräckligt för Tyresta under min livstid.

Nationalparken är dock inte större än att man kan gå runt den på en och samma dag. Men med angränsande naturreservat utgör det ett härligt rekreationsområde.

Dagens vandring, som också finns beskriven i vandringsguiden, går runt de större sjöarna i området. Tyvärr måste man därvid passera brandområdet två gånger, dels en kortare sträcka vid östra Stensjön, dels mella södra Lanan och Bylsjöslingan. Trots detta tycker jag det är en mycket fin vandring.

Dagens vandring skedde i bra väder, med start klockan nio från Tyresta. Vid stranden intill vindskyddet i södra delen av Årsjön avnjöt jag morgonfikat i härlig sol. Ett par som övernattat i vindskyddet var mycket stillsamma och störde inte den rofyllda omgivningen.

Efter passagen i närheten av Höjden och passagen över till Långsjön stötte jag på ytterligare några människor vid vindskyddet där. De hade cyklat dit.

På den fortsatta vandringen var det ännu folktomt, ända till den vackra nordöstra viken vid Stensjön, där jag tog min lunchrast. Medan
jag satt där dök tre olika sällskap upp. Jag nöjde mig med att blaska av mig litet, men vattnet kändes skönt och det hade säkert gått bra att bada.

Därifrån får man först passera brandområdet en gång, den passagen är inte så lång. Efter rundning av sydänden av Lanan kommer man snart åter ut i brandområdet. Härifrån och fram till Tyresta mötte jag åtskilliga människor.

Trots att nu bitvis lövskogen ger skugga, så tycker jag aldrig att det är roligt att vandra där, och det känns som en befrielse när man når riktig skog igen nära Bylsjöslingan.

Denna gång valde jag att gå ner till Bylsjön och följa dess ostliga strand ner till Tyresta. Jag nådde dit klockan tre efter en härlig vandringsdag.