Vandring Ådran-Ågesta

Efter det att nya järnvägsspåret under Stockholm öppnats gjorde jag ett tredje försök att ta mig till Huddinge i tid för att passa bussen mot Ådran, och denna gång gick det utan problem. Kvart i tio stod jag och Lava startklara vid busshållplatsen vid Ådran, för vandring mot Ågesta friluftsgård.

Från Paradiset finns nu också Huddingeleden markerad. Jag saknar beskrivning av dess dragning, men då jag stötte på markeringar av den under hela dagen så tror jag att den går hela vägen mellan Paradiset och Ågesta friluftsgård. Eftersom jag inte visste det så valde jag dock att hålla mig till den ursprungliga färdplanen, som inledningsvis går förbi den vackra lilla sjön Trehörningen. Man tröttnar aldrig på att komma dit, den ligger inbäddad i skogen, utan någon vägförbindelse och med vackra stränder.

Efter ett idylliskt förmiddagsfika följde jag Brinkslingan motsols. Huddingeleden vek av efter ett tag åt vänster, och jag kan gissa vilken vägdragning de valt. Nästa gång jag går denna vandring ska jag pröva den, men denna gång följde jag Brinkslingan ner till parkeringplatsen norr om Brink, och gick därifrån på den lilla vägen ner till Lisma.

Efter att ha korsat den tungt trafikerade vägen valde jag att gå på vägrenen mot Länna fram till avtagsvägen mot Lisma tomtområde. Det finns ledmarkeringar ute i hagarna vid sidan av vägen, men när jag tidigare gått där har jag tyckt vägen varit krånglig och inte värd det extra besväret. Vägrenen är smal och med en del tung trafik, men sträckan är inte så lång.

Efter någon kvart på grusvägar når man den mycket vackra Lisma Kvarnsjön. Jag hade tänkt att liksom vid föregående besök rasta på den första udden man når där, men där uppehöll sig ett par med många stora hundar. Det var för övrigt de enda människor jag såg på vandringen om man bortser från bilister längs vägarna och i Ågesta friluftsgårds omedelbara närhet. Jag förstod att även paret med hundar var bilburna, jag såg deras bilar precis invid Kvarnsjön.

I stället blev lunchpausen längre norrut vid sjön, där jag fick njuta av tystnaden och den vackra nästan vindstilla sjön.

Jag valde en lite annorlunda väg från sjöns norra ände, och fick då också nytta av gps:en. Det är inte alltid lätt att gissa vart okända stigar leder, och då är det till god hjälp att kunna följa sin egen färd på kartan.

Jag anlände till Ågesta friluftsgård strax före tre, och såg då att nästa buss skulle gå om en kvart. Jag valde därför att avsluta dagens härliga vandring där.