Den djupa snön från snöfallet tidigt i november har nu helt smält undan, men efterlämnat ett högre vattenstånd i sjöarna.
Dagens vandring inleddes från Ösmo pendeltågsstation klockan 9, med obetydlig vind och en temperatur på några plusgrader. Man hade utlovat mulet väder första halvan av dagen, men redan vid starten trängde oftast solen igenom molnen.
Efter en dryg kvart når man Muskan. Vid en villa nära sjön fick Lava tillfälle att hälsa på en annan sheltie, enligt ägaren har rasen nu blivit populär i Ösmo.
Vandringen längs Muskan är mestadels mycket njutbar. På den plats där man kan gå över ett tidigare gräsbevuxet fält hade dock nu marken bearbetats och efterlämnat en lerig yta. Till stor del går dock leden vid sidan av fältet.
Förmiddagsfikat avnjöts vid en udde längre bort längs sjön. Platsen är vacker och numer den plats där jag helst rastar. Det finns dock ett vindskydd längre bort för den händelse att vädret är tjurigt.
Den fortsatta vandringen till Segersäng går mestadels genom skog. Dock kommer man på ett par platser ut på skogsbilvägar. Tidigare var de behagliga, men båda vägarna visade nu tyvärr tydliga spår skogsarbetsfordon. Lyckligtvis behöver man inte gå så långt på dem.
Dagens lunchpaus blev också på samma plats som jag numer föredrar i en vacker skogssluttning norr om Segersäng. Solen står dock vid denna årstid så lågt att solen inte förmår tränga ner genom tallskogen.
När man passerat Tärnan blir stigen mer svårgången, och här hade också smältvattnet från snön gjort marken rejält blöt. Jag hade valt stövlar för denna vandring, och de kom väl till pass.
Norr om Tärnan går leden som jag tidigare berättat genom ett stort hygge. Vid förra passagen var leden väl röjd genom området. Tyvärr måste jag nu revidera detta. Området har fyllts av djupa hjulspår som går kors och tvärs över hela området och leden, och det enda man ser av vandringsleden är märkena på de avsågade trädstammarna. Hjulspåren är delvis också fyllda med vatten. Ungefär en kvart får man finna sig i att vandra genom detta landskap, innan man äntligen på nytt når ut i skogen.
Den fortsatta vandringen är återigen fin, fram till man når fram till en ny skogsbilväg. Även denna bar nu nya mycket tydliga spår av skogsbearbetningstransporter. Som tur är behöver man inte gå länge på vägen innan leden viker av, för den avslutande sträckan fram till landsvägen mot Hemfosa.
Även om skogsarbetena mellan Segersäng och Hemfosa numer stör en del, så tycker jag ändå att som helhet är detta fortfarande en mycket trevlig vandring, som jag säkert kommer att återkomma till. Vandringen avslutades i vacker höstsol, och vi ankom till Hemfosa pendeltågsstation vid tvåtiden.