Vandring Jordbro-Flemingsberg

Efter någon kilometer genom Jordbro industriområde ansluter vandringen till spåret från Västerhaninge. Den fortsatta vandringen går sedan längs motionsspår, vandringsleder, mindre skogsvägar och stigar.

Genom att utgå från Jordbro blir vandringen någon kilometer kortare jmf att starta i Västerhaninge.

Eftersom den här vandringen är ganska lång, har jag efter semestrarna avvaktat med den i väntan på att sommarens värme ska avta. Det är normalt lättare att vandra när luften är svalare.

Visserligen har sommarvärmen i år dröjt kvar i det längsta, men börjar så här vid höstdagjämningen att ge vika. Vid vandringens start var det nog ändå nästan femton grader, och senare under dagen kanske något under 20.

Jag valde denna gång att utgå från Jordbro i stället för Västerhaninge, vilket gör vandringen någon kilometer kortare.

Förmiddagen var härligt klar med frisk luft, och vandringen flöt på fint förbi Riddartorp och Öran. Jag ignorerade den fina rastplatsen vid Långsjön och fortsatte till vindskyddet vid Trehörningen för avnjutande av förmiddagsfikat i härligt väder med obetydliga vindar. På vägen mötte jag ett par unga tjejer som startat i Skavsta och var på väg till Stockholm. Tvärs över Långsjön såg jag också ett ungdomsgäng som campade vid sjön.

Även vid vindskyddet dök så småningom ett par upp, precis när jag gav mig iväg därifrån.

Jag valde även nu att gå på östra sidan av Trehörningen och anslöt till Sörmlandsleden igen bortanför Paradiset.

Vägvandringen bortanför Kärrsjön är litet tråkig även fast vägen är avstängd för trafik. Men den tar bara en knapp halvtimme, sedan är det skogsvandring igen.

Även nästa sjö, som också heter Kärrsjön, låg vackert spegelblank. Bortanför den valde jag återigen att lämna leden för att i stället runda Kvarnsjöns sydspets och följa dess västra strand. Därifrån har leden nu märkts upp med ´Huddingeleden´.

Efter en härlig lunchpaus på en brygga vid likaledes spegelblanka Kvarnsjön följde jag Huddingeleden till en bit in i Flemingsbergsskogen. Man kan givetvis fortsätta den tills man kan vika av på märkt led mot Visättra. Det är nog knappast kortare men roligare att försöka hitta andra vägar genom Flemingsbergsskogen, som inte är så lättorienterad i nord-sydlig riktning. Till utmaningarna hör att ingen stig går i exakt den riktning man vill gå, och att den topografiska kartans stigar ibland är stora och vältrampade, men ibland också övervuxna så de nästan är osynliga. Dessutom finns flera stigar som inte alls syns på kartan.

Jag hittade i alla fall ytterligare en bra väg, och anlände till Flemingsbergs pendeltågsstation halv fyra. Dagens vandring som annars brukar kännas ganska lång, kändes denna dag lättsam och härlig, och jag var inte särskilt trött vid ankomsten.