Om det ska vara roligt att dansa, måste andra tycka att det är roligt att dansa med dig.
Bland det som är viktigast för hur den du dansar med ska uppleva dig som danspartner, är hur smidig och lättdansad du är. Eftersom dans till stor del består av rotation, är det viktigt att kunna snurra runt med sin partner på ett lättsamt och behagligt sätt. Därvid har danshållningen stor betydelse. Dansteknik handlar därför till stor del om danshållning.
Genom att anpassa sin dansstil till partnerns går dansen lättare, blir mer harmonisk och roligare. Detta gäller i lika hög grad dam som kavaljer. Jag tror att den dansare som är bra på att anpassa sin hållning till sin partner för att minimera dansmotståndet, i regel upplevs som en god dansare. Nedan ger jag mina erfarenheter av vad som kan bidra till en lättsammare dans.
Ställ dig mitt emot din danspartner, ganska nära, men utan att inta en dansposition. Stå som om ni bara ska stå och prata med varandra, fast så nära det går. Slappna av i hela kroppen, framförallt i axlarna.
Antagligen står ni nu mitt emot varandra, med tåspets mot tåspets, ansiktena vända rakt mot varandra, och med helt parallella axlar. Ni har uppnått parallellitet. Detta tycker jag är eftersträvansvärt i dansen.
Antag nu att ni fortfarande ska prata med varandra, men tala om en granne som ni samtidigt iakttar. Ni kan stå kvar på samma plats, men har då vridit på huvud och axlar, så era kroppar bildar ett spetsigt V. Denna hållning är inte parallell, och leder till större dansmotstånd.
Var och en som åkt karusell vet, att vid rotation vill alla kroppsdelar kastas ut från rotationscentrum. De som iakttagit en skridskoprinsessa på isen vet också att placering av kroppsdelar kan påverka rörelsen dramatiskt. Till skillnad från skridskoprinsessan påverkar din hållning inte bara dig, utan i lika hög grad din danspartner. Till skillnad från skridskoprinsessan så snurrar ju du dessutom tillsammans med din partner runt en tänkt mittpunkt, och din egen kropp väger avgjort mycket mer än skridskoprinsessans armar och ben.
Matematiskt så påverkas rotationsenergin med dels vikten, dels kvadraten på avståndet från rotationscentrum. En person med tung kropp kan alltså , om kroppshyddan så tillåter, genom att söka sig in mot rotationscentrum snurra lättare runt jämfört med en lätt person som med sin kroppshållning placerar onödigt många kilon för långt från rotationscentrum. Även skenbart mycket små förändringar av den inbördes placeringen kan påverka danskänslan mycket, om det är de delar av kroppen där många kilon finns, som förändras. Det gäller i synnerhet placeringen av de "tunga" kroppselementen, från knän till brösthöjd.
Ur denna synpunkt skulle ju det bara vara att ställa sig så tätt ihop som möjligt, så skulle man uppnå att dansen flöt så lätt som möjligt. Det nog oftast sant, men:
 | Ju närmare varandra man står, desto mindre rörelse-utrymme finns för att hålla balansen. Man kommer att inkräkta på varandras balansrörelser, man kan inte röra armar, ben och kropp obehindrat. |
| Olika danser har olika karaktär, om man alltid intog samma grundposition skulle danserna bli mer lika varandra. Genom att anpassa avståndet till partnern till dansen, ökar uttrycks- och variationsmöjligheterna. |
| Det kan finnas andra trivselaspekter |
Slutligen måste de rotationskrafter som trots allt uppstår motverkas någonstans, och detta sker alltid genom att man håller i varandra. Eftersom våra armar sitter fast i axlarna, finns bara friktion i skorna för att hålla kvar den del av kroppen som befinner sig nedanför axlarna. Eftersom friktion mot golvet bromsar rotationen och dessutom frestar på knäna, är det bra att försöka ha en dansstil som inte kräver friktion. För att undvika att fötterna kastas utåt intar man därför något bakåtlutande hållning. Ju mindre rotationsenergi man har, desto mindre är det nödvändigt att luta sig bakåt. Men bakåtlutningen i sig gör att rotationsenergin ökar, och också belastningen på armarna. Det går att dansa med stark bakåtlutning, och därtill hörande belastning på armar, axlar och korsrygg. Naturligtvis finns det dansare och dans där bakåtlutning utgör en viktig del av dansens karaktär, men jag finner ett sådant danssätt ganska ansträngande. Den vilsammaste dansen erhålls om man ej lutar sig mer bakåt än nödvändigt för att utan hjälp av golvets friktion kunna ha fötterna mellan partnerns.
Om man å andra sidan har för liten utåtlutning i förhållande till rotationsenergin, kommer man att få dåligt fotfäste och tycka att man halkar. I detta läge kommer normalt kavaljeren att hålla in damen i axlar eller rygg, och damen tycker hon blir lyft från golvet. Det är också vanligt att speciellt damen krockar med klackarna med andra dansande, då det blir svårt för kavaljeren att beräkna hur stor plats fötterna på damen, som han inte kan se, kräver.
Om du gärna dansar med hala skor på hala dansgolv, har du antagligen en lagom lutning utåt. Om du å andra sidan tycker att du får för dåligt fäste, så försök att inte lösa detta med skor med högre friktion. Öva i stället att flytta fötterna längre in mellan partnerns ben, minska rotationsenergin genom att flytta ihop något, och se till att de övre delarna av kroppen, t.ex. huvud eller axlar, lutar precis så mycket utåt att du inte halkar.
Även bland goda dansare kan den del av hållningen som kroppsformen utgör variera betydligt. Denna tycks också följa den dansande genom åren, och vara relativt svår att förändra. Eftersom det är möjligt att dansa behagligt med olika kroppsformer, tycker jag att man inte bör sträva efter att likrikta dessa. Men ibland kan en ganska obetydlig ändring också leda till en betydligt bättre dansupplevelse – ibland kan nog några centimeters ändring av kroppshållningen betyda en helt ny dansupplevelse både för dig själv och den du dansar med.
Om man förenklar, kan man kanske säga att det finns i huvudsak tre stilar: dans med huvud framåt, huvud bakåt, och huvud rakt upp. Huvudet bakåt ser man ofta hos ballroom-dansare, huvudet framåt är inte ovanlig, t.ex. bland polskedansare.
Inom dessa huvudvarianter finns det sedan variationer, t.ex. att rumpan befinner sig långt ut.
Inom detta avsnitt vill jag vara försiktig med uttalanden. Jag kan väl säga att jag själv skulle vilja ha en ganska rak dansstil, men att huvudet gärna hamnar litet för långt fram. Ibland kan jag tycka att en dam som intar en kraftigt bakåtlutad hållning belastar mina armar och korsrygg, medan en dam som doppar framåt med huvudet är svår att få både ögon- och danskontakt med.
Relativt vanligt är att damer lutar överdelen av sin kropp i sidled något åt höger, från kavaljeren sett. Kanske sker detta för att damen försöker se över kavaljerens axel vad som händer på dansgolvet. Detta känns för mig som en annan variant av att man tappar parallellitet och ögonkontakt, och att om man rätar upp damen får man en bättre dans.
Normalställning för de flesta och i de flesta danser är att kavaljeren står en aning till vänster om damen. Variationer förekommer, dels med en större sidledes förskjutning i vissa danser, dels kastar en del par om placeringen när de snurrar motsols. Själv gör jag aldrig det, annat än när det direkt ingår i dansen, t.ex. för bakmes, eftersom jag inte tycker det behövs, och det gör att det krävs ett extra moment vid byte av rotationsriktning. Dansen blir dock ofta lika behaglig oavsett sidledes placering.
Det är också möjligt att vrida kroppen, så att medan en del av kroppen är parallell med danspartnern, så är en annan sned. En variant på detta är att paret har parallella höfter, medan axlar och överkropp är vridna, ofta framåt i rotationsriktningen. En annan variant är att axlarna är parallella, medan höfterna slingrar sig fram och tillbaka i de olika stegen.
Jag föredrar att dansa med liten "framförhållning", dvs att på ettan i musiken upplever jag att jag passerat "rakt fram" i den riktning jag dansar. På detta sätt känns det som det finns en viss rörelsereserv, för variationer, störningar från övriga dansande, eller musiken.
Mer än något annat tror jag att vertikalrörelserna är ett sätt för de dansande att ge uttryck för hur de upplever musiken, och de dansandes anpassning till varandra. En guppig vals låter inte likadant som en slät vals, så varför skulle vår dans då se likadan ut? Med små variationer i steg och framförallt knänas fjädring kan man lätt förändra sina egna vertikalrörelser.
Vertikalrörelser syns mycket tydligt när man betraktar dansande, betydligt bättre än t.ex. roterande rörelser. Om ett danspar har samma rörelsemönster i vertikalled så syns detta mycket tydligt av de som iakttar de dansande, och man tycker de är samdansade.
Dans motsols är svårare än dans medsols. Delvis beror detta på att man måste snurra litet mer än ett varv motsols på grund av att man dansar runt i ett rum eller en dansbana. Det är dock inte enda förklaringen, de flesta upplever att det även är svårare när de snurrar längs en rät linje. Jag tror det beror på kroppshållningen. Jag anser inte att det finns behov av att ändra så att kavaljeren placerar sin vänsterfot till höger om damens högerfot. I stället tror jag att svårigheterna beror på att den inbördes kroppsplaceringen, som oftast inte heller är perfekt i medsols dans, har ännu större brister i motsols dans.
Jag tror det är bra att träna att dansa snoa motsols, börja med bara några varv, och öka sedan successivt. Pröva att ändra kroppsplaceringen och slappna av så mycket som möjligt. Känns det inte bra, så finns det kanske brister även i medsols dans?
Ovanstående punkter har alla handlat om kroppshållning. Dansteknik är dock inte enbart kroppshållning ...
Om du inte dansat snoa motsols tidigare, är det ganska sannolikt att du eller din partner kommer att bli yra. Troligen vet du som erfaren dansare lika mycket som mig om yrsel, men i alla fall:
| Yrsel är lätt att träna bort, dansa så länge du klarar, räkna varven, och pröva sedan successivt att öka antalet varv |
| Släng inte med huvudet, håll det stadigt med blicken rakt framåt, luta det inte framåt, eller framförallt, bakåt |
Balansen är viktig! Jag vet inte mycket om hur man tränar balans, men är övertygad om att den går bra att träna. Dessbättre är balans något man kan ta med sig mellan olika aktiviteter. Åk skidor, åk skridskor, dansa eller bedriv annan träning där balansen är viktig, och försök att utföra rörelserna på ett sådant sätt att du tränar balansen. I dansen kan till exempel dans med stora rörelser till långsam rytm vara ett sätt att tänja gränserna.
Stå mitt emot och nära danspartnern, en aning förskjutna till vänster om varandra, med fötterna mellan varandras ben, och med parallell kropp. Håll lämplig omdansningsfattning, och känn efter länge att ni står riktigt bra, avslappnat och nära varandra, bara minsta aning bakåtlutade. Spela en snoa under tiden, börja dansa runt efter ett tag. Försök känna efter vilka muskler som spänns, dansa bara några få varv. Sluta dansa, återta utgångsställning och upprepa. Försök återigen känna efter vad som händer i kropp och axlar när ni slutar tänka på hållningen och börjar dansa. Upprepa många gånger, tills dess kroppen är lika avslappnad när ni börjar dansa som när ni står stilla. Känn sedan efter om ni kan ändra något så omdansningen går ännu lättare medan ni dansar. Pröva till exempel att dansa så att det krävs mindre kraft i armarna under omdansningen.
Dansa ensam sådana danser som är krävande för balansen. Börja till exempel med snoa medsols eller motsols. En annan bra övning är att dansa enben ensam - ett varv på varje fot. Det går bra till all sorts musik. Går detta bra, så pröva sedan enben motsols. Dansa varje övning så många varv som möjligt utan att för den skull riskera att skada dig.
En annan dans man kan öva ensam är bodapolskan. Som kavaljer dansas den med bara en fot i taget i golvet, vilket kräver bättre balans. Jag prövar ibland också att öva damens steg utan att sätta ner vänster klack eller högerfoten på andra slaget och dansa framåt och uppåt på tredje steget, vilket åtminstone för mig är en bra balansövning.
Spela en vanlig vals, och börja med att dansa den helt slätt och runt. Titta varandra i ögonen under dansen, då märks det tydligt om du har samma vertikalrörelser som din partner. Se till att valsen flyter runt så stegen inte märks. Växla sedan till att fjädra ordentligt på varje steg, och se till att du och din partner fjädrar samtidigt och lika djupt. Låt sedan kavaljeren växla fritt mellan olika mönster, slätt, mycket fjädring, litet fjädring, stötigt, och se till att damen följer med i alla rörelser. Tänk på att det är med benen och knäna vertikalrörelserna regleras, axlar och kropp bör vara avslappnade.
